Hundarna uppskattade inte riktigt reservfodret. Inte ens Zaxon har ätit upp. Det händer ju aldrig.
Pixie tog den lite mer extrema vägen. *ulkar*
När jag skulle släppa in henne ser jag att hon tuggar på nåt, tänker att det är gräs som vanligt då hon tycker gräs är gott och är en betande hund. Hon ställer sig lite ifrån och tittar på mig och i hennes skugga ser jag då att nej det är inte gräs. Gräs ser inte ut som en klump i skuggan... rättare sagt ett snöre med en klump på.
Den vidriga hunden har fått en present av katterna i form av en mus och tuggar glatt. Så tänk er liten Pixie, med en svans hängande ut i mungipan, glatt smaskandes *ulkar igen*
Jag fick tag på henne och försökte få henne att spotta ut utan att behöva vidröra äcklet. Det gick inte så bra. Bände upp munnen och böjde huvudet framåt i förhoppningen att musen bara skulle trilla ut. Det gjorde den inte. Böjde på huvudet lite till och jo musen och svansen kom ut, men dinglade kvar i munnen då äckelhunden svalt tarmen, som fortfarande satt kvar i musen. Så jag fick glömma det där med att slippa ta i hennes godbit. Tog tag i svansen och drog ut mus med tillhörande hängande tarm ur munnen på äckelhund.
Sååå sen sprang jag in och gnuggade händerna frenetiskt samtidigt som jag hulkade över handfaten. Fint.. så fint.. jag kommer ha härliga drömmar i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar