Jag har sån sjuk ångest inför i morgon, haft det flera dagar. Det är dags att träffa min läkare på psyk.. den läkaren jag verkligen, verkligen inte tycker om.
Jag har träffat henne en gång, sen gick hon hem och klämde ut en unge. Det besöket var katastrof. Hon lyssnade inte alls på vad jag sa, jag hade nyss fått diagnosen bipolär och visste inte något om nåt. Hon började härja om assistans i hemmet och allt möjligt. Sen avslutade hon med att "så länge du inte bytt jobb kan vi inte hjälpa dig". Hepp.. ger du mig bättre jobb då?
När hon varit borta har jag träffat vikarier och killen jag haft senaste tiden var så grymt bra. Han lyssnade, ställde frågor och verkade intresserad av vad jag hade att säga. Läkaren jag ska till i morgon hade redan bestämt sig för vem jag var innan jag ens hunnit in i rummet.
Så min sjukskrivning går ut nu sista aug. Jag har tokpanik över att hon ska skicka iväg mig till mitt gamla jobb igen. Jag fixar inte det, inte nu i alla fall. Jag kommer krascha igen då och det vill jag verkligen inte. Har varit lite mer stabil nu under våren och sommaren. Gah.. vi får väl se. Är inte glad i alla fall. Jag bad min kontaktperson säga att jag inte ville ha henne efter att min vikariedoktor slutat så nu kanske hon ogillar mig ännu mer. Ont i magen!
I måndags var det dags för kvinnokliniken eftersom jag har mens typ konstant. Jag träffade en jätterar dam där. Först blev det undersökning, som väl aldrig är speciellt härligt. Hon ultraljudade äggstockar och livmoder också. Hon kom fram till att det inte var nåt fel som syntes utan det är hormoner som spökar. Ordinationen blev: stå ut. Hon tyckte inte man skulle krångla med piller om det bara hjälper för stunden men allt måste ha sin tid liksom. Har ju p-stav också och den borde göra sitt snart. Så jag står väl ut och blöder lite till då. Har köpt järnsaft så kanske jag slipper järnbristen framöver..kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar