En hjärna i kaos

Jag kommer helt enkelt anta att alla som läser här vet att jag är bipolär, fick diagnos hyfsat nyligen och gått sjukskriven en längre tid.

En del av att sjukskrivningen dragit ut på tiden är att det tog tid innan vi hittade rätt medicin. Jag blev allergisk, sen sämre, men sen verkar vi ha hittat hyfsat rätt. En annan del är att jag träffat olika läkare nästan varje gång. Psykiatrin är inte förskonad från korta vikariat och hög personalomsättning.

Hursomhelst. Här står vi nu.
I dagsläget finns inte på kartan att jag skulle orka gå tillbaka till gamla jobbet. Dels är det långt att pendla, vilket tar på krafterna när man ska igång igen och dels har jag noll självförtroende gentemot den arbetsplatsen. När jag jobbat mig upp och sett vad jag kan kanske det ändras. Det här är läget idag.

Så idag var jag hos doktorn som jag inte gillar och kunde väl räkna ut rätt snabbt att jag inte gillar henne för att hon går på mig lite, ställer jobbiga frågor och ifrågasätter det jag säger. Lite för brutalt ärlig kanske, när man är van vid mer medkännande läkare.

Hursomhelst. Dagens möte kom fram till att jag borde börja arbetsträna för att komma igång igen. Inte nödvändigtvis på gamla arbetsplatsen, huvudsaken var att komma igång. Så vi ska ha ett möte med FK framöver så får vi se vad dom säger.
Jag tror det blir tungt att pendla 2 timmar om dagen om man arbetstränar. Tanken är ju att man ska ta det lugnt och vänja kropp och själ vid att jobba igen. Komma igång och få rutiner. Börjar man på 2-3 timmar om dagen blir ett tillägg på 2 timmars restid rätt mycket. Men vi får se, Måste ju inte bestämma mig nu, här, idag.

Men då får man ju fundera lite på var jag skulle kunna tänka mig. Ska man göra något roligt bara för att det är roligt, som typ hunddagis eller djuraffär? Men som kanske inte kan leda till något mer sen. Eller ska man satsa på något som man kan ha en chans att jobba med sen? Jag skulle ju tänka mig jobba som handläggare inom transportstyrelsen, eller handlägga ärenden på försäkringsbolag kanske. Jag gillar ju papper, utredningar och handläggningar. Jag vet att jag är bra på det också. Soc ska jag nog bort ifrån just nu i alla fall, men skulle gärna ha kvar lite utredande funktion.

Sen ska jag nog också gå i fysioterapi med start i september. Fint va? Det handlar om att lära sig må bättre i kropp och själ, känna igen tecken på oro och kunna bryta mönster. Det kan väl vara spännande.

Så ja.. det är väl planen. Sjukskriven 2 månader till och då ska vi ha träffat FK och sen får vi se. Under tiden får jag fundera på vad jag vill, vad jag orkar.. hur jag skulle vilja ha det.

Just nu är det lite kaos. Men det blir nog bättre.