onsdag 17 augusti 2016

Åh vad skönt med naken/korthårig hund. Då slipper du pälsvård... yeaah right

När jag hade Zaxon var ju hans päls helt monstruös. Underull för en hel flock. Att duscha och borsta honom tog en hel dag i stort sett. Att raka honom tog 1-2 timmar. Att bara borsta honom tog nån timme.
Men, jag duschade honom kanske 2-3 gånger per år. Visst sköljde jag av grus och sånt däremellan, men riktig dusch mer sällan. Jag borstade igenom när han blev tovig, för sällan egentligen, men det funkade.
På sommaren rakade jag ner honom = pälsvård noll. Han blev knappt skitig ens.

Så skaffade jag fröken nakenhund och tänkte: yes inget borstande! Tyvärr kom fröken nakenhund med dåliga hudgener så istället för borstning får jag duscha henne minst en gång i veckan. Ibland slarvar jag och då märks det direkt. I riktigt dåliga perioder får jag duscha 2-3 gånger i veckan. Hon har en uppsjö olika schampon också. Hon har klorhexidinschampo när hon har mycket trasiga finnar. Nåt annat medicinsk schampo när hon har djupare bölder, ytterligare ett medicinskt schampo när hon har finnar men inte sår. När huden är okej har hon tjärschampo eller schampo för torr hud. Nu går det ju supersnabbt att duscha henne, förutom att hon måste marinera i schampot 10-15 minuter, men då sitter jag bredvid och läser bok. Sen torka av henne så är det klart.

Happ, sen ramlade herr "pälsad kines" in i mitt liv. Han har fluffig, bomullsliknande sockervaddspäls. Lite som en katt. Han får tovor som liksom fältar sig. Ser ut som jag suttit och tovat hans päls. Så, duschar jag inte honom en gång i veckan blir han tovig. Ju smutsigare pälsen är, desto värre blir det. Smärtgränsen går vid 2 veckor, då får jag klippa bort det värsta och det vill man ju inte.
Han har schampo, balsam och spraybalsam. Jag har inte hittat ultimat kombination än så vi provar oss fram. Han tar längre tid att torka och det tar en stund att kamma igenom honom, beroende på hur tovig han har blivit. Att reda ut en enda fälttova kan ju ta 10 minuter.

Så.. jag duschar då mina hundar minst en gång i veckan. Sen kammar igenom dom. Allt som allt kanske det tar 1 timme. Ibland lite mer. Jämför man då så var Zaxons pälsvård absolut ingenting. Där ser man, allt är inte som det ser ut att vara.
Just nu är vi nyduschade alla tre. När hundarna torkat lite ska jag kamma igenom dom.

söndag 14 augusti 2016

Nöden har verkligen ingen lag ibland.

Idag åkte jag hem till morfar för 90-års kalas. Jag kom iväg lite sent (inte ovanligt) så jag köpte en macka på vägen. Efter ungefär 40 minuter gick min mage i strejk. Alltså... totalstrejk. Jag hade väl 30-40 minuter kvar och insåg att det ju aldrig skulle funka. Så.. mitt i obygden hittade jag ett gruvmuseum. Det var stängt, men hade utedass som var öppet så.. ja problemet löste sig. Ibland är livet lite mer glamorösare än annars.
Apropå utedass: vad är grejen med att ha bild på kungafamiljen/kungaparet på utedass? Tror det funnits på alla utedass jag varit på. Är inte det lite ofint?



Alltså.. mina hundar. Så bra är dom! Okej, Charlie funkar inte alltid så bra med andra människor, men hundar är då inga problem. Jag mellanlandade hos föräldrarna så skulle hundarna få vara där. Vi hann väl vara där en halvtimme innan det var dags att åka. Mina hundar skulle vara ensamma med föräldrarnas hund. De har träffats 3 gånger tror jag. De 3 var ensamma ett par timmar och det var absolut inga problem. Inget stök när jag kom tillbaka. Jag möttes i dörren av 3 urglada hundar. Stolt blir man.
Det var bara pappa hemma när vi kom och Charlie hade inga problem med honom. Han gick fram till soffan och hälsade nyfiket. Sen fick ju hundarna lite korv och så är livet alltid bra.

Kalaset var helt okej. Min morfar är från Tyskland så det var en del tyskar där. Shit vad dålig jag blivit på tyska. Jag förstår väl en del, tillräckligt för att förstå sammanhanget, men jag kan ju inte prata. Jag förstår inte allt heller. Eftersom jag varit bättre på det så pratar ju folk med mig. En del har ju sett mig sen jag var liten unge liksom. Det är då man nickar, ler och ser ut som man fattar allting. Sen stammar man fram att man pratar lite tyska, med betoning på lite. De förstår nog att man inte fattar.
Maten var ju lite tysk. Helgrillar gris, med tysk potatissallad och.... sauerkraut. Ja surkål alltså. Tysk potatissallad har inte vitt klägg i så den smakar rätt annorlunda. Surkålen fick förbli osmakad. Vi var nog runt 30 pers och jag tror morfar var nöjd. Han fyllde egentligen i februari men ville ha grillparty för alla.

Nu är hundarna trötta, och jag är lite sliten också. Blir jobbigt när man kör fram och tillbaka samma dag. Men vi har inga planer i morgon så vi kan slappa lite.

Charlie fyllde år igår och fick en väst som vi kommer ha när vi är ute. Den visar att han är osäker så kanske folk förstår varför han beter sig som han gör och att han inte bara är en ouppfostrad gaphals. Jag är nästan lite peppad på att åka in till stan och provköra den.


Hepp, nu kolla lite OS.

onsdag 10 augusti 2016

Miljöträning i öde stad


Jag tog med hundarna in till samhället igår för att miljöträna Charlie. Taggade till 1000 var vi. Samhället var dock enormt otaggat. Vi träffade på sisådär 4 människor. Den första buffade Charlie åt, det var en farbror med rullator som trängde sig nära, men det blev bara ett buffande. 
Sen träffade vi en tant med rullator som absolut villa klappa. Charlie ignorerade henne helt och jag skickade snällt fram Pixie så hon fick hälsa. 
Sen satt tiggaren utanför Coop. Vi gick förbi där utan problem. Mötte en annan man utan problem också. Så även om skaran var mager så gick mötena bra i alla fall. Får väl bege mig in till det större samhället nästa gång.
Fast Charlie har ju sitt fokus på allt annat än mig. Det går knappt att få kontakt så det kan ju räcka med ett öde samhälle också. Sen Pixie som går i drömmarnas värld så man typ trampar på henne. 

onsdag 27 juli 2016

Vilket j*a skräpland Thailand är ur djursynpunkt, allt för turisters skull

Jag blir så jäkla ledsen när jag läser om djur som lever i total misär, allt för turisters skull. Bara för att några idioter tycker det är coolt att ta kort med en tiger. Tigern är fastkedjad och petas med pinnar för att visa tänderna på kortet. Det är tamefasen synd att inte fler olyckor händer, då kanske fenomenet stoppades.
Ja självklart skulle det vara en once in a lifetime upplevelse att få klappa en tiger, men inte under de där förhållandena. Åk till ett reservat då, där djuren har stora områden att ströva på, men är såpass tama så de kommer nära sina skötare. Reservat där skadade djur vårdas. Nej du kan inte klänga på en fastkedjad tiger, men du kan se en frisk, välmående tiger på nära håll.
tigrar i thailand

Eller varför inte ta små gulliga apliknande djur och dra ut tänderna på dom så turister kan gulla? Tröglorins bett är giftigt, men kom igen, de är ju så gulliga och turisterna vill ju klappa. Så vad gör man? Drar ut tänderna förstås! Gärna utan bedövning.
tröglorin

Såna här attraktioner får fortgå. Plåga djuren bara, det gör inget. Myndigheterna gör inte ett skit. Men den här attraktionen, där människorna kanske, eventuellt, utsätts för fara, den stänger man direkt. Polisen åker dit och stänger hela parken. Djuren mår bra, men människor kan bli skadade. Det gäller alltså en krokodilpark där folk får åka ut med flotte och mata djuren. Krokodilerna mår finfint. Har en egen liten sjö och får mat. Men det ser farligt ut för folket, bäst vi stänger.

Små apor hålls i koppel och dresseras för att underhålla turister. Man kan få ett foto med en apa på stranden. Man kan se en apa åka cykel. Man kan ta kort med fastkedjade björnar. Man kan rida på elefanter som slås till underkastelse.

Är turister ovanligt korkade? Tror de att de här djuren tränas med kärlek och godis för att bli tama? Att de får bo på en mysig plats när de inte visas upp? Det är inte så. Djurungarna tas tidigt från sina mammor, alldeles för tidigt. De placeras i burar utan någon stimulans alls. Nu snackar vi storlek hundbur, i ett kalt rum, med gallerbotten så avföringen rinner igenom. I Sverige får man inte förvara hundar i bur mer än temporärt. I Thailand bor djuren i bur, hela sina liv. I ett kalt rum, ingen mysig dyna att ligga på. Rader på rader med burar.
Elefanter tas som bebisar och misshandlas så de knäcks mentalt. Ja det finns inget annat ord för det. De binds fast och misshandlas. De har ingen egen vilja kvar, totalt avtrubbade och gör det som de beordras. När de lekt färsigt med turisterna för dagen kedjas de fast med en kedja på någon meter. Det är deras liv.
Tänder dras ut, klor dras ut, djuren drogas. När turisterna inte tittar stängs de in eller kedjas fast. Många av djuren har beteendestörningar. Ja hur skulle du själv må om du bodde i en bur på 2x1 meter i hela ditt liv? Du tas ur buren några timmar per dag, då du är fastkedjad och roar turister.

Tyvärr är inte Thailand speciellt. I Ryssland är djur standard på cirkus. Såg ett ställa som hade flodhästar. Jag menar.. flodhästar! De ska ju ligga och softa i vattnet, inte bo i en jävla bur.
Jag är med i en grupp på Facebook, en hästorganisation i Egypten. De tar emot hästar och vårdar dom. Det är hästar som rids av turister. De kommer in med sadelsår där hela manken är borta. De har piskrapp överallt. De får ingen mat så varenda ben i hela kroppen sticker ut. Ändå rider turisterna. Åh vad fint att rida i öknen vid pyramiderna, på en häst som är nära döden. Sadelsår är om ni tänker er skoskav. Tänk er sen att skoskavet är så illa så 1 cm av hälen har skavts bort. Ibland är såren ända ner till benet. Tänk sen att ni måste gå med just de skorna dag efter dag, mil efter mil.
prince fluffy kareem
Den här hästen reds i det här tillståndet. På med sadel och sen vikten av en människa. Ägaren sökte inte vård för sadelsåren, utan för en annan sjukdom. Kan ni tänka er ett sånt skavsår och ändå kämpa på dag efter dag?

Om turisterna vägrade betala för det här så skulle det upphöra. Fick de inte in pengar på sina djur så skulle de ju inte ha djur. De skulle få hitta andra sätt att tjäna pengar på. Varje gång du rider en häst i dåligt skick, varje gång du rider en elefant eller klappar en tiger, då betalar du för djurplågeri. Du betalar för att djuren tas ifrån sina mammor vid 2 veckors ålder. Du betalar för att elefanter pressas så hårt i 40 graders värme så de dör på plats. Du betalar för att tänder dras. Är det var du väljer att spendera dina semesterpengar på? I så fall får du skämmas! Känner jag någon som tycker det här är okej kan jag gladeligen ge dig en spark på smalbenet och tala om vilken idiot du är. Tala om att du just sponsrat djurplågeri och frågat om det var värt det.
Är du glad att du passade på att rida elefanten? Är du stolt över vad du gjort? Det här är vad elefanten utstått för att du skulle få rida den. Är ditt nöje värt en annan individs lidande?

Blunda inte. Var smart turist. Betala inte för att djurplågeriet ska fortsätta. Och om du tycker att det är värt det. Om du tycker att bilden är okej så länge som du får rida elefant. Säg då till för då vill jag inte ha dig i min omgivning. 


tisdag 26 juli 2016

Ibland är gräset verkligen grönare på andra sidan

Min "coach" på arbetslivsintrotjohejsan har semester så jag fick träffa stand-in igår. Alltså, hon var så bra. SÅ bra! Varför har inte jag henne? Vi klickade totalt. Hon sa själv hon tyckte det var synd att vi inte skulle ses mer.
Hon kunde motivera mig, vi pratade öppet om allt. Åh, varför är det så?
Den vanliga jag har ger mig ingenting. Det har hittills känts som en insats som man får bara för att det ska se bra ut i statistiken. Igår kändes det istället så bra.

Kanske blir min också bra om man ger det några gånger. Vi får se. Lite ledsen är jag nog ändå. Tänk vad rätt person kan göra stor skillnad ändå.

Jag fick uppgifter att göra, bland annat ta tag i att ringa läkaren och sen komma igång. Promenera varannan dag till att börja med. Försöka ta mig ur trötthetsbubblan. Se till att gå på alla tider. Sen försöka att inte prata om att jag är trött. Det börjar jag med efter det här inlägget då. Det är väl för att lura hjärnan lite. Jag ska inte ljuga och säga att jag är pigg, bara bryta trötthetslivet.

För övrigt har jag och hundarna badat två gånger. Yay! Att bada ensam är hemskt, men har man hundar med så känns det lite mer okej. Det "jobbiga" är att hundarna gärna vill rädda mig så när som helst kommer de simmandes och klättrar upp på mig, vilket mest får mig att nästan drunkna. Men jag kan alltså inte riktigt simma hur som helst.
Igår åkte vi när det börjat regna lite. Varför flyr folk bara för att det regnar lite? Man ska ju bada. Spelar det någon roll om man blir blöt ovanifrån samtidigt?

Charlie är Charlie. Häromdagen smet han ut, vet inte hur det gick till, och hade varit på hyresvärde och bitit i byxbenen. Inte populärt alls, varken hos mig eller hyresvärd. Charlie är ju aldrig lös ute och han är inte ute utan uppsikt. Men nu blev det som det blev.

På torsdag ska vi träffa instruktör första gången. Skulle gjort det igår men fick byta tid på arbetslivstjosan så det krockade. Kanske var lika bra med tanke på hur svinigt varmt det var igår. Sen ska vi ta tag i det lilla livet och göra vettig hund av honom också. Sötskallen.

söndag 10 juli 2016

En tjurfäktare är död och jag hurrar lite inombords

Ja en nyhet idag är att en tjurfäktare dödats på arenan. Han knuffades omkull och stångades sedan. Man kan läsa att "Enligt den spanska tidningen El Pais har totalt 134 personer dödats vid tjurfäktningar under 1900-talet i Spanien" Jag undrar hur många tjurar som dödats under samma tid. Jag gråter inte över en man som frivilligt går till kamp mot en tjur, en orättvis kamp där mannen har flera medhjälpare. Ibland vinner tjuren, alldeles för sällan. Fast tjuren vann väl inte direkt, den slaktades alldeles säkerligen direkt efter spektaklet.

Man kan också läsa att 15 personer har dödats under tjurrusningen i Pamplona sedan 1924. Undrar samma där, hur många tjurar har fått sätta livet till?



Det är 2016. Borde vi inte sluta med de barbariska ritualerna nu? Borde inte männen kunna hitta på nåt annat sätt att visa sig modiga på? Jag sörjer inte personerna. De är där alldeles frivilligt. Jag sörjer djuren, de är inte där frivilligt och de har inte en chans att vinna. Vinner de i arenan så dödas de utanför. 

För övrigt har jag sovit hela dagen idag. Var på kalas igår och det gick åt helvete med Charlie. Ångesten är på topp och munkorg beställd. Som tur är så har snälla Jenny, matte till Plura, kollat med sin instruktör om hon kunde jobba med mig och Charlie och det kunde hon. Hon har snart semester. Då hoppas jag på hjälp för jag vet ärligt talat inte ens var jag ska börja. Jag vet bara att det inte kändes bra och att problemet helt plötsligt blev större än jag trott. 

Så nu ska jag käka en pirog och sen gå och lägga mig för idag. 

söndag 3 juli 2016

Nagellack + tillbehör för 15 000 +

Jag gjorde en lite snabb beräkning på vad alla mina nagellack och tillbehör kan vara värt. Jag har runt 400 nagellack (jaa, jag vet att det är sjukt) Några är märkeslack som kostar runt 100 kr, några är billighetslack som kostar 10-20 kronor. Sen allt däremellan.

Om vi räknar medel på 30 kr per lack bli det 12 000. Lägger vi oss på 40 kr per lack blir det 16 000.
Därtill har jag penslar, glitter, stämplar, mallar, tejp, allmogefärg, stenar osv.

Det låter galet, jag vet. Men nu ska vi komma ihåg att mina äldsta lack nog är 15 år. Borde man inte slänga det tycker ni? Nepp, för de funkar. Allt man behöver göra är att tillsätta de kemikalier som avdunstar med tiden. Gamla lack blir ju tjocka och sega, det är för att kemikalierna avdunstar. Man kan köpa "påfyllning" av enbart kemikalierna så funkar nagellack igen. Jag läste att nagellack håller 2 år. Vilket skämt. Jag förvarar inte mina lack på något speciellt sätt. De står i en hylla i rumstemperatur. Blir de tjocka fyller jag på kemikalierna så funkar de igen. Så släng inte nagellack.

Några exempel på märken som har påfyllning:

Den här använder jag och är nöjd

Det finns säkert märkeslösa, billigare, men jag tycker det är värt att köpa lite dyrare. Det jag läst om billigare är att de inte håller. Kemikalierna dunstar direkt så i några fall har de inte ens kunnat måla alla 10 fingrar innan de fått fylla på. Då blir det ju ändå dyrare i längden. 

Så, det var dagens reflektioner. Sjukt egentligen. Å andra sidan, räkna ut kostnaden för schampoo på 15 år. Eller godis, eller andra saker. 15 år är länge och jag har nagellack kvar i alla fall. 

Sådär.. trevlig söndag!



fredag 1 juli 2016

Skyddsklädsel för småhundar

Bara den här veckan har tre småhundar fått sätta livet till när de attackerats av en större hund.

1. En dam är ute med sin lilla hund när en rottis bryter sig ur bilen (bakluckan öppen och gallerdörr), flyger på den lilla hunden och dödar den.

2. En dam är ute med sin lilla hund när ännu en rottis anfaller. Den hunden satt i bilen med bakluckan öppen, ingen bur/galler. Den hade koppel men ägaren höll inte i kopplet. Trots att det hände precis utanför djursjukhus så kunde hunden inte räddas. Vem har sin hund "lös" utanför ett djursjukhus om den kan bli arg på andra hundar?

3. En tjej är ute på sista rundan med sin lilla hund. Hon möter en kvinna med en hund med "pitbullutseende". Kvinnan kan inte kontrollera hunden så den flyger på den lilla. Lillhunden får tarmarna utslitna så hon får avlivas på djursjukhuset.

Jag har två små hundar. Ska jag behöva skaffa skyddsväst till dom när vi är ute för att folk inte kan hålla koll på sina hundar? Jag skulle fan dö om någon anföll mina hundar. Hur brottar man loss en rottis från min lilla 6 kilos hund? Om man har en hundaggressiv hund borde man själv ha vett nog att ha munkorg på den när man är ute bland folk. Man lämnar den inte utan tillsyn, man släpper inte kopplet. Främst tränar man dom så dom fattar att man inte får flyga på andra hundar. Klarar man inte av att skydda omgivningen så får man göra sig av med hunden, eller enbart vistas där inga andra hundar finns.

Det är så mycket att oroa sig för här i världen ändå. Ska man dessutom behöva vara orolig för att ens hund helt oprovocerat ska bli attackerad och dödad? Bara för att andra människor inte kan hålla koll på sina djur? I inget av fallen ovan har den lilla hunden sprungit fram till den stora.

Jag blir så trött. Folk ska ha så "tuffa" hundar som dom sen inte klarar av. Men vi andra då? Vi ansvarsfulla ägare som har kontroll på våra hundar? Ska vi behöva lida för att några idioter inte fattar bättre?

torsdag 30 juni 2016

Något av det äckligaste jag tyvärr har lärt mig

Ja jag fick lite ny kunskap häromdagen och det verkar inte riktigt kunna släppa taget om hjärnan. Så jag tror jag måste dela med mig, men vill ju inte att andra ska må dåligt så varning delas härmed ut. Det jag kommer skriva är inte mysigt. Inget man behöver ha kunskap om och det ger otrevliga bilder i huvudet.

Säkert att du vill läsa?


Verkligen säker?


Okej. Skyll dig själv.

Det händer att utterhanar våldtar sälungar, mördar dom och sen sparar kropparna ett par dagar för att fortsätta ha sex med.
Alltså.. sälbebisar... våldtas, sen dödas och sen våldtas igen, tills kroppen blir för äcklig. Utterhanar är fan vidriga varelser.
Det går till så att utterhanarna ger sig på sälungarna och drar med ut i vattnet. Där biter dom hårt i ansiktet, runt nosen och kroppen. Under tiden våldtar dom sälungen. Till slut dränker dom den. Då sparar dom på kroppen några dagar, vaktar den, och har sexuellt umgänge med liket.

Tydligen är det så att det främst är de "bra" hanarna som får para sig. Det leder till många frustrerade ynglingar som beter sig såhär. I de fallen en av dessa lyckas para sig med en utterhona kan det gå lika vilt till och honan blir mer eller mindre våldtagen.

Jag vet inte varför, av allt elände man läser om så fastnar det här, Stackars sälbebisar! Jag önskar att jag inte fått veta det. Det ironiska är att jag läste om det på en sida med en lista där folk nämnt saker de fått vetskap om som de helst inte hade velat veta. Det mesta var ju liksom lite roliga saker, som att jultomten inte finns och sånt. Men det där..usch.

Så nu kan ni också få hemska bilder i huvudet. Varsågod. Jag varnade er!
(och ja det är sant, var ju tvungen att googla sanningshalten och det är sant..tyvärr)

onsdag 22 juni 2016

Midsommar.. och inga roliga planer alls. Smått ångest.

Varje år till midsommar får jag lite ångest över att jag typ aldrig har planer. Midsommar är dagen då man ska grilla med vänner, gärna vara onykter, och allt ska vara så jäkla härligt. Senaste åren har jag suttit ensam, vilket har känts okej just då men innan har jag alltid ångest. För varje plan jag hör, desto mer ökar ångesten.

I år tror jag ångesten är på topp för att jag känner mig lite låst. Kan säkert bjuda in mig någonstans.. men.. hundarna? Kan inte ta med Charlie vart som helst, kan inte lämna dom ensamma hur länge som helst. Många vänner är småbarnsföräldrar och ska göra sin familjegrej.Där kommer ångesten. Skulle kunna åka till hemtrakterna, där finns nog några som ska ha grillfest. Men återigen.. Charlie. Han är inte redo att lämnas ensam hos föräldrarna och jag kan inte ta med honom hur som helst, vart som helst. Han gör fortfarande utfall mot folk och är osäker. Eftersom har senaste tiden bott i missbrukarhem vet jag inte hur han reagerar på berusade människor. Och ärligt talat, vem vill ha med en hund på sitt kalas när den hunden kanske nafsar på nåt barn, eller biter någon vuxen? Om en berusad människa böjer sig över honom och ska klappa har jag ingen koll.

Jo jag skulle kunna lämna dom ett par timmar för att åka och käka, ja om jag stannar i stan. Inte om jag åker till hemtrakterna.

Så jag känner mig lite låst. Jag får ångest när jag ser alla andras planer och jag får ännu mer ångest inför frågan "vad ska du göra på midsommar"? Jag läste någonstans att många svenskar har midsommar som värsta tiden att vara ensam på. Till och med värre än jul. Det håller jag ju inte med om. Att sitta ensam på jul vore hemskt. Midsommar är mer.. man, jag, känner mig som en förlorare som inte har planer. Det blir så oerhört tydligt hur ensam jag egentligen är. Hur ensamt det kan vara at vara vuxen singel, inga barn, och majoriteten av bekanta har sin familj. Har sin grej. Däri ligger ångesten, att inte ha planer. För när dagen väl är här spelar det mig egentligen ingen större roll. Jag kan sitta hemma och kolla på film utan att må dåligt. Det är just att inte ha planer som är jobbigt. Att inse hur ensam jag är. Att inte få frågan och kunna tacka nej ens (vilket jag väl skulle få göra pga Charlie).

Så ja, midsommar är ångest ändra fram till midsommaraftons kväll. Då får man inte längre frågan. Då framstår man inte som en ensam förlorare. På midsommardagen när man slipper bakfyllan är man rätt nöjd över dagen. Livet stannar ju inte för att man inte har planer på midsommar, det gör bara lite ont i hjärtat.