Det började för några veckor sen. Då började det droppa i en koppling till blandaren i duschen. Tänkte inte så mycket på det för det var i duschen. Sen började det droppa ur en koppling till toaletten och slutligen nu för någon dag sen har ännu en koppling till blandaren gett med sig men där rinner det istället. Japp hyresvärden är informerad. Han har fullt upp för han plöjer fortfarande så han skulle komma när allt sånt lagt sig. Vattnet läcker ju inte ut och förstår något.
Men så glödlamporna också. Först dog kökslampan. Någon vecka senare utelampan. Ytterligare någon vecka lampan inne på toaletten. För några dagar sen lampan i hallen och nu igår lampan i golvlampan.
Är det stora förfallet som händer här i huset? Kommer alla vitvaror dö härnäst? Inga bra vibbar.
Apropå dåliga vibbar. Ett namn:
Donald Trump
Hur kunde det hända? Hur gick det till? Han är ju en orange seriefigur. Någon att skratta åt och tycka är dum i huvudet. Jag älskar Obama, tycker han verkar vara en genuint bra person. Hans fru Michelle verkar vara lika klok hon. Vem blir första fru nu? Jo.. Melania. En modell som inte gjorde någon större intryck när hon höll tal. Eller jo, men det var för att delar av det var snott från Michelles tal. Ord för ord.
Ja grattis.
onsdag 9 november 2016
måndag 7 november 2016
Då hoppas vi katterna kan sköta sig inomhus då. Välkomna in
Katterna har inte varit inne sen i våras. De drog när Charlie kom. De har fått mat på trappen varje dag så jag har ju sett dom och klappat på dom, men de har vägrat komma in. Idag lyckades jag locka in 2 av 3. Fjant fick jag lurpassa på och bära in.
Jag har stängt av så hundarna har vardagsrummet och halva köket. Hängt en filt på grinden ut till trappen så inte Charlie ser när de går ner och skäller på dom. Resten har katterna. Hundarna är ju alltid hos mig ändå. Katterna kan hoppa över gallren om de så skulle vilja.
Så får vi se. Sist de var inne kissade ju katterna inne en del på övervåningen för att de inte ville gå ner till deras toalett. Håller tummarna för att det ska funka bättre nu. Charlie ser inte när de går på toaletten och han kommer inte dit så det ska ju vara lugnt. Vi får se hur det går. Hoppas de sköter sig! De kommer väl vara ute på dagarna antar jag, men sova inne.
Grimskaftet kom idag och det är ju inte exakt. Det mintgröna är lite mörkare, men det är tillräckligt nära så det funkar. Lite orolig att grimman ska vara för stor men då får jag väl byta storlek bara. Jag tog den han brukar ha, men den såg stor ut.
Strax val i USA också. Jag blir mörkrädd av tanken på att Trump kan bli president När han ställde upp tänkte jag att det var ett skämt, men nu kan det bli på riktigt. Det kan aldrig sluta väl. Ska ni följa valet?
Jag har stängt av så hundarna har vardagsrummet och halva köket. Hängt en filt på grinden ut till trappen så inte Charlie ser när de går ner och skäller på dom. Resten har katterna. Hundarna är ju alltid hos mig ändå. Katterna kan hoppa över gallren om de så skulle vilja.
Så får vi se. Sist de var inne kissade ju katterna inne en del på övervåningen för att de inte ville gå ner till deras toalett. Håller tummarna för att det ska funka bättre nu. Charlie ser inte när de går på toaletten och han kommer inte dit så det ska ju vara lugnt. Vi får se hur det går. Hoppas de sköter sig! De kommer väl vara ute på dagarna antar jag, men sova inne.
Grimskaftet kom idag och det är ju inte exakt. Det mintgröna är lite mörkare, men det är tillräckligt nära så det funkar. Lite orolig att grimman ska vara för stor men då får jag väl byta storlek bara. Jag tog den han brukar ha, men den såg stor ut.
söndag 6 november 2016
Grimskaft i matchande färg som grimma borde vara en rättighet
Såå, jag är en nörd. Jag har numera 4 grimmor till Eldas, en till varje årstid. Han har haft cerise på våren, blommig på sommaren och orange till hösten. Nu har jag hittat en till vintern också. Den är mintgrön med strass. Tänkte lite sådär... is, snö=strass. Ljust mintgrön i kall ton. Ville inte ha vit. Kunde haft blå, ljusblå, men Felicia har blått som favvofärg till sin häst så hon får hade ifred.
Hursomhelst. Hittade då en grimma jag ville ha (okej den såg lite mer turkos ut på bilden men ändå). Det är från ett märe som säljer både grimmor och grimskaft. Sålde dom grimskaft i samma collection? Nepp, Hade dom överhuvudtaget något grimskaft i mintgrönt? Nepp.
Är mintgrön en vanlig färg i hästutrustning? Uppenbarligen inte. Jag har inte letat förut, men nu när jag letar så finns det helt enkelt inte. Det finns äppelgrön, ljusgrön, turkos, 100 olika blå, 100 olika andra gröna. Mönster i olika konstellationer..men mintgrön? Icke. Det finns tamef*n inte. Jag var desperat och kollade Ebay, inte där heller.
Färgen jag söker är den här:
Ni ser problemet? Vore det ett svart grimskaft med bara lite färg inflätat så vore det inget större problem om det skiljer en aning. Då hade säkert en ljus äppelgrön funkar. Men är det en solid färg så blir den där OCD delen av mig lite knäpp.
Grejen är att märket (Globus) säljer mer än en variant av grimma i den här färgen. Men för bövelen trolla fram et matchande grimskaft då!
Så efter mycket letande och morrande, hittade jag en gammal kollektion från Eskadron. Limited edition och utgången förstås. Men! Men... jag hittade en affär som sålde ut det de hade kvar och de hade ett grimskaft. Affären låg dock i England.. men frakten var inte dyrare än här. Den gick på 50 spänn typ, det får man ju ofta betala här också. Så jag slog till och nu väntar jag otåligt på att den ska komma.
Hursomhelst. Hittade då en grimma jag ville ha (okej den såg lite mer turkos ut på bilden men ändå). Det är från ett märe som säljer både grimmor och grimskaft. Sålde dom grimskaft i samma collection? Nepp, Hade dom överhuvudtaget något grimskaft i mintgrönt? Nepp.
Är mintgrön en vanlig färg i hästutrustning? Uppenbarligen inte. Jag har inte letat förut, men nu när jag letar så finns det helt enkelt inte. Det finns äppelgrön, ljusgrön, turkos, 100 olika blå, 100 olika andra gröna. Mönster i olika konstellationer..men mintgrön? Icke. Det finns tamef*n inte. Jag var desperat och kollade Ebay, inte där heller.
Färgen jag söker är den här:
Färger jag hittar:
Grejen är att märket (Globus) säljer mer än en variant av grimma i den här färgen. Men för bövelen trolla fram et matchande grimskaft då!
Så efter mycket letande och morrande, hittade jag en gammal kollektion från Eskadron. Limited edition och utgången förstås. Men! Men... jag hittade en affär som sålde ut det de hade kvar och de hade ett grimskaft. Affären låg dock i England.. men frakten var inte dyrare än här. Den gick på 50 spänn typ, det får man ju ofta betala här också. Så jag slog till och nu väntar jag otåligt på att den ska komma.
Sådär ser den ut. Nog borde det funka? Hoppas! Det behöver ju inte vara alldeles perfekt när det är fe´lerfärgat. Synd att inte det mörka är svat..men aja, kan inte få allt.
Annars försöker jag hitta ett svart grimskaft med reflexband i. Fodringen på grimman är svart och reflexet får väl symbolisera strasset/blinget.
Det jag ville säga är mest: ger man ut en grimma i ovanlig färg är det ens förbannade skyldighet att trolla fram ett grimskaft som passar till! Jag har inga höga krav, ett enfärgat bomullsgrimskaft för 30 spänn hade varit alldeles lysande.. i rätt färg.
måndag 24 oktober 2016
Det tar emot att köpa kläder som ska användas i skitiga miljöer
Jag använder aldrig fina kläder i stallet. Aldrig nya kläder. Jag använder slitna gympabrallor, reklam t-shirts osv.
Min stalljacka är sisådär 10 år gammal. Eller båda mina stalljackor kanske jag ska säga = en vinterjacka och en höstjacka. Mina stallkängor är nog också 10 år gamla (arbetarkängor från Jula i outstanding kvalitet) Det enda som känns okej att köpa nytt är ridbyxor.
Nu har jag fått inse att jag är i behov av vissa saker och har fått lov att köpa nytt och det stör mig. Köpa nya kläder för att bli skitig liksom? Jag fattar inte de som köper hästmärkeströjor för flera hundra för att ha i stallet. Fasen en tröja för 500 som ska ha dregel och smuts på sig? Näe, inte min grej.
Men nu har min höstjacka gett upp. Blixtlåset funkar inte längre. Jo det finns knappar men det blåser ju liksom igenom. Så jag har fyndat en 3-i-1 jacka. Inte särskilt dyr faktiskt. Man kan plocka ur fodret så då kan man ha den både tidig höst och sen när det blir svalare. Den är vattentät också. Sen kan jag såklart ha den när jag grejar hemma, på hundpromenader och sånt. Spelar ju ingen roll om man luktar lite häst då. Nu kanske jag inte tog den mest praktiska färgen, men då syns man.
Sen kommer jag köra mer nu och då fryser man om benen en del. Man sitter ju still. Så jag hittade en termokjol för 199:- bara. Det är ju riktigt billigt. Blir skönt att ha över benen sen. Jag gillar inte termobyxor och tycker det är skönt att slippa vara för varm inne i stallet. Den har dragkedja i sidan så det är lätt att ta av och på utan krångel.
Min stalljacka är sisådär 10 år gammal. Eller båda mina stalljackor kanske jag ska säga = en vinterjacka och en höstjacka. Mina stallkängor är nog också 10 år gamla (arbetarkängor från Jula i outstanding kvalitet) Det enda som känns okej att köpa nytt är ridbyxor.
Nu har jag fått inse att jag är i behov av vissa saker och har fått lov att köpa nytt och det stör mig. Köpa nya kläder för att bli skitig liksom? Jag fattar inte de som köper hästmärkeströjor för flera hundra för att ha i stallet. Fasen en tröja för 500 som ska ha dregel och smuts på sig? Näe, inte min grej.
Men nu har min höstjacka gett upp. Blixtlåset funkar inte längre. Jo det finns knappar men det blåser ju liksom igenom. Så jag har fyndat en 3-i-1 jacka. Inte särskilt dyr faktiskt. Man kan plocka ur fodret så då kan man ha den både tidig höst och sen när det blir svalare. Den är vattentät också. Sen kan jag såklart ha den när jag grejar hemma, på hundpromenader och sånt. Spelar ju ingen roll om man luktar lite häst då. Nu kanske jag inte tog den mest praktiska färgen, men då syns man.
Då har jag väl shoppat för de närmsta 10 åren då.
torsdag 13 oktober 2016
Fullblodspsykopater och misshandlade kvinnor
Jag har läst FUP:en (förundersökningsprotokollet) i fallet om Lotta Rudholm och Martin Jonsson. Det är ju skräckläsning. Martin är en så sjuk människa så jag förstår faktiskt inte ens var det ska finnas plats för honom i samhället.
Lotta var en trasig kvinna som på ett självdestruktivt sätt binder sig ihop med Martin.
I media fick man läsa om att det bara var Martin som ville ha förhållandet, men så var det inte. Lotta låg på lika mycket hon. Hon ville inte avsluta det hela. Kanske var hon knäckt och inte tyckte hon förtjänade bättre. Kanske de bra sidorna övervägde. Kanske kände hon sig tryggare med honom vid sin sida än att inte veta var han var, hur han var och när han kunde dyka upp.
Det som slår mig är hur han kunde komma ut överhuvudtaget. Han var villkorlig frigiven, trots hot i fängelset, trots polisanmälningar från fängelset.
Frivården tog inga urinprov. Martin gick på stora doser anabola och tog ofta benso. Han tog också kokain, men det hade väl inte synts i urinprov. Men hur kan någon som har kontakt med frivården kunna droga så som han gjorde? Varför gjordes inga kontroller?
Martin var verkligen, verkligen sjukligt svartsjuk. Var Lotta på Facebook så var det fel för då raggade hon bara. Var hon inte på Facebook så var det fel för då syntes det ju inte att hon var i en relation. Hon sökte jobb och han blev svartsjuk så Lotta förklarade gång på gång att hon ju träffat en kvinna under intervjun. Han frågade vad hon hade på sig, vad hon gjorde, var hon var. Gick det mer än 2 minuter innan hon svarade på sms så fick han frispel och antog att hon var otrogen. Grejen var att Martin själv hade två tjejer samtidigt. Den andra tjejen visste om Lotta, men Lotta visste inte om den andra förrän de sista dagarna. Antagligen trodde han Lotta var otrogen eftersom han själv var det.
Martin har misshandlat flera av sina tidigare flickvänner och suttit inne för det. Han har också tidigare misshandlat en person till döds. Hans försvar alla gånger har varit "Jag minns inte" Han förnekar inte det som hänt egentligen men han minns inte. Med Lotta också, han minns inte. Det enda han minns är att han gick dit och sen när han vaknar upp av att hon gurglar blod. Då sitter han grensle över henne och har matat slag mot hennes ansikte. Ingen annan del av kroppen är skadad, han har helt enkelt slagit sönder hennes skalle. Personal på plats uppger att de inte ens kunde se konturerna av en näsa i ansiktet. Ögonen var så svullna så de kunde inte kolla pupillerna.
Men Martin minns inte. Han minns inte varför han börjar slå, hur han börjar slå. Han minns inte. Väldigt bekvämt försvar. Han minns inte de grövsta misshandelstillfällena på tidigare tjejer heller. Han minns inte att han slagit sönder Lottas bord och telefon. Han minns inte att han sparkade henne i huvudet den där morgonen, trots stora mängder blod och hår på byxbenet.
Han sökte hjälp på psyk innan, men vägrade bli inlagd på rättspsyk för han tål inte att känna sig inlåst. Han skriver ut sig när han inte får de mediciner han vill ha. Han vill trappa ner sitt beroende hemma, vill få mediciner och sköta det i öppenvård. Låter det som en människa som verkligen vill ha hjälp, eller en pundare på jakt efter mediciner`?
Jag bara undrar, vilken plats har Martin och hanns gelikar i samhället? Han har mördat 2 personer genom rått våld. Inga tillhyggen har använts. Han verkar fokusera på att slå/sparka/hoppa på huvudet på de han slår. Det gäller i flera misshandelsfall. Han kan oprovocerat slå ner människor och han verkar ju slå varenda kvinna han dejtar, Går det att få honom till en fungerande individ i samhället? En som inte slår folk? Om han är drogfri, fungerar han då? Finns självbehärskning då? Han har inte fungerat i fängelse men vem vet om han varit helt ren under hela tiden där. Vad gör vi annars med människor som honom? Hur många gånger ska det få upprepas. Han är inte ens 40 år. Säg att han får 15 år, då är han dryga 50 när han kommer ut. Det är många år kvar att göra skada på. Men vad är alternativet? Hålla honom inlåst resten av livet?
Man läser också att Lotta får skylla sig själv. Varför lämnade hon honom inte? Ja, varför gör inte kvinnor det vid första slaget? Varför gjorde inte jag det vid första slaget, eller andra,,eller tredje? Jag vet inte. Det blev så destruktivt allting. Det blev som ett beroende, den här dansen fram och tillbaka. Så hur hjälper vi kvinnor som Lotta? Jag tog mig ur det, men de som inte har förmågan själv? Vad kan vi göra? Vad kan vänner göra? Samhället?
Men i slutändan är det ju inte Lottas fel. Det är inte de misshandlade kvinnorna som är problemet. Det är männen som slår. Det är Martin som är problemet.
Jag hoppas han åker dit för mord. Inte dråp eller vållande eller nåt annat skit. Mord på livstid utan tidsbegränsning hoppas jag på. Sen kan han ruttna i fängelset.
Lotta var en trasig kvinna som på ett självdestruktivt sätt binder sig ihop med Martin.
I media fick man läsa om att det bara var Martin som ville ha förhållandet, men så var det inte. Lotta låg på lika mycket hon. Hon ville inte avsluta det hela. Kanske var hon knäckt och inte tyckte hon förtjänade bättre. Kanske de bra sidorna övervägde. Kanske kände hon sig tryggare med honom vid sin sida än att inte veta var han var, hur han var och när han kunde dyka upp.
Det som slår mig är hur han kunde komma ut överhuvudtaget. Han var villkorlig frigiven, trots hot i fängelset, trots polisanmälningar från fängelset.
Frivården tog inga urinprov. Martin gick på stora doser anabola och tog ofta benso. Han tog också kokain, men det hade väl inte synts i urinprov. Men hur kan någon som har kontakt med frivården kunna droga så som han gjorde? Varför gjordes inga kontroller?
Martin var verkligen, verkligen sjukligt svartsjuk. Var Lotta på Facebook så var det fel för då raggade hon bara. Var hon inte på Facebook så var det fel för då syntes det ju inte att hon var i en relation. Hon sökte jobb och han blev svartsjuk så Lotta förklarade gång på gång att hon ju träffat en kvinna under intervjun. Han frågade vad hon hade på sig, vad hon gjorde, var hon var. Gick det mer än 2 minuter innan hon svarade på sms så fick han frispel och antog att hon var otrogen. Grejen var att Martin själv hade två tjejer samtidigt. Den andra tjejen visste om Lotta, men Lotta visste inte om den andra förrän de sista dagarna. Antagligen trodde han Lotta var otrogen eftersom han själv var det.
Martin har misshandlat flera av sina tidigare flickvänner och suttit inne för det. Han har också tidigare misshandlat en person till döds. Hans försvar alla gånger har varit "Jag minns inte" Han förnekar inte det som hänt egentligen men han minns inte. Med Lotta också, han minns inte. Det enda han minns är att han gick dit och sen när han vaknar upp av att hon gurglar blod. Då sitter han grensle över henne och har matat slag mot hennes ansikte. Ingen annan del av kroppen är skadad, han har helt enkelt slagit sönder hennes skalle. Personal på plats uppger att de inte ens kunde se konturerna av en näsa i ansiktet. Ögonen var så svullna så de kunde inte kolla pupillerna.
Men Martin minns inte. Han minns inte varför han börjar slå, hur han börjar slå. Han minns inte. Väldigt bekvämt försvar. Han minns inte de grövsta misshandelstillfällena på tidigare tjejer heller. Han minns inte att han slagit sönder Lottas bord och telefon. Han minns inte att han sparkade henne i huvudet den där morgonen, trots stora mängder blod och hår på byxbenet.
Han sökte hjälp på psyk innan, men vägrade bli inlagd på rättspsyk för han tål inte att känna sig inlåst. Han skriver ut sig när han inte får de mediciner han vill ha. Han vill trappa ner sitt beroende hemma, vill få mediciner och sköta det i öppenvård. Låter det som en människa som verkligen vill ha hjälp, eller en pundare på jakt efter mediciner`?
Jag bara undrar, vilken plats har Martin och hanns gelikar i samhället? Han har mördat 2 personer genom rått våld. Inga tillhyggen har använts. Han verkar fokusera på att slå/sparka/hoppa på huvudet på de han slår. Det gäller i flera misshandelsfall. Han kan oprovocerat slå ner människor och han verkar ju slå varenda kvinna han dejtar, Går det att få honom till en fungerande individ i samhället? En som inte slår folk? Om han är drogfri, fungerar han då? Finns självbehärskning då? Han har inte fungerat i fängelse men vem vet om han varit helt ren under hela tiden där. Vad gör vi annars med människor som honom? Hur många gånger ska det få upprepas. Han är inte ens 40 år. Säg att han får 15 år, då är han dryga 50 när han kommer ut. Det är många år kvar att göra skada på. Men vad är alternativet? Hålla honom inlåst resten av livet?
Man läser också att Lotta får skylla sig själv. Varför lämnade hon honom inte? Ja, varför gör inte kvinnor det vid första slaget? Varför gjorde inte jag det vid första slaget, eller andra,,eller tredje? Jag vet inte. Det blev så destruktivt allting. Det blev som ett beroende, den här dansen fram och tillbaka. Så hur hjälper vi kvinnor som Lotta? Jag tog mig ur det, men de som inte har förmågan själv? Vad kan vi göra? Vad kan vänner göra? Samhället?
Men i slutändan är det ju inte Lottas fel. Det är inte de misshandlade kvinnorna som är problemet. Det är männen som slår. Det är Martin som är problemet.
Jag hoppas han åker dit för mord. Inte dråp eller vållande eller nåt annat skit. Mord på livstid utan tidsbegränsning hoppas jag på. Sen kan han ruttna i fängelset.
lördag 8 oktober 2016
Jag har inte förmåga att lära mina hundar "ligg"
Zaxon kunde "ligg", men det var säkert sambon som lärt honom. Pixie har jag försökt lära ligg i 4 års tid och det går inte in. Charlie verkar likadan. De fattar inte vad jag vill. Pixies ligg = ligga med frambenen och stå med rumpan i vädret. Charlies försök blev att ställa sig upp från sitt, eller att i sitt stirra mig rakt i ögonen.
Vad gör jag för fel? De kan inte ens halvligga lite sådär fuskandes med armbågarna lite över marken. Nepp, Charlie försöker inte alls och Pixie kastar upp rumpan i luften. Jag borde gå en kurs i hur man lär hundar "ligg".
Jag och Charlie var på hundkurs idag igen, 2 ggn. Han är så duktig på kurs. Han skäller inte, han fixerar inte på varken hundar eller människor. Han är så jäkla söt. När han lyssnar på mig är det 100% koncentration. Idag gick ledaren i cirkel runt oss och pep med mjukisdjur och jag kunde bibehålla ögonkontakt. När han är ledig mellan övningarna skuttar han runt och är gladast i världen. Min lille fjant.
Zaxon var ju enklare att jobba med, han var ju smart på ett annat sätt (brukshundssättet), men på kurs var han inte rolig. Han skällde och skällde och skällde. Ibland fick vi göra övningen i ett angränsande rum för att han skällde så, men han lärde sig övningarna klockrent. Charlie är snäll och tyst, men en lite virrpanna. Vi skulle visa dom till "fotposition". Alltså sitta intill min vänstra sida. Jag guidade vägen med godis och det blev lek. Han kastade sig efter godisen varje gång, världens skutt, men hamnade rått till slut. Han studsar som en liten studsboll, den sötaste studsbollen.
Jag funderar på om man skulle gå en kurs med Pixie sen kanske. Hon skulle nog mest stå och stirra på mig, se lite förnärmad ut och tycka att såna övningar är under hennes värdighet. Hon skulle inte låta eller bråka, men tror inte hon skulle visa någon större entusiasm heller. Men vem vet. Charlie älskar sin kurs, han är född till att gå hundkurs. Synd att det är så dyrt.
Jag har kämpat på bra med rehabgrejen jag deltar i. Full närvaro och rätt tuffa möten. Dessvärre har jag inte orkat så mycket annat. Har inte varit i stallet på evigheter. Jag vet inte ens varför, jag kommer bara inte iväg. Träffar ju typ inga andra heller.
Det är så dumt. Jag och min coach ritade upp hur en dag skulle se ut som jag var nöjd med, bara för att se liksom. Det var verkligen inga stora grejer. En dag då jag skulle känna mig nöjd skulle innehålla:
Frukost, lunch, middag, mellis. Inte bullar till frukost eller äta lunch kl 18 som enda målet.
Sen skulle jag vilja ut med hundarna, hitta på något med dom och slutligen en tur till stallet. Istället för stallet kanske träffa någon, eller bara köra dubbelt med hundarna.
Ni ser, det är ju inte revolutionerande saker som behövs. Då skulle jag kunna känna att det varit en bra dag. Hundarna skulle vara nöjd, Eldas skulle vara nöjd och framförallt jag skulle vara nöjd. Så varför gör jag det inte? Det är ju frågan.
Nu sitter jag med lite färg i håret. Fick nåt infall för nån vecka sen och färgade botten ljusbrun/mörkblond, sen blekte topparna som fasen. Slutligen i med en ljung/roséguld/rosa toppar. Nu har färgen i topparna tvättats ur rätt mycket så de blir lila/rosa aktiga. Blandar ut färgen med massa balsam så det blir pastelligt. Jag blev himla nöjd faktiskt. Det mörkare i hårbotten är bara toning så behövs nog kanske fyllas på snart också. Vi får se hur det blir. Lite mer lila ton i färgen idag.
Ett tips om man vill ha en viss färg men inte så skarp är att spä ut färgen i hårbalsam innan man kletar på färgen. Då kan man få det mer pastelligt om man vill.
Tjopp det var det. I morgon ska vi väl försöka lära oss "ligg" lite till. Det blir hårdträning nu. Jag får kolla instruktionsvideor. Instruktören idag sa att kineser kan vara lite noga med underlaget när de ska lägga sig så jag får väl börja öva in "ligg" på ett duntäcke då.
Jag har förresten slutat med sömntabletterna. Jag har tagit dom varje kväll länge nu, nej ingen farlig sort, ingen man blir beroende av. Är egentligen allergimedicin tror jag. Hursomhelst, man kan bli lite seg av dom så jag slutade tvärt för nästan en vecka sen. Jäklar vilken ångest jag hade första natten. Inte av någon bra anledning alls. Jag gick och la mig och boom! Tryck över bröstet, svårt att andas, kallsvettig. Men jag stod ut och har inte tagit något till kvällen sen dess. Jag kan inte påstå jag är piggare, sover ju lite sämre, men är inte så grötig i huvudet.
Trevlig lördag!
Vad gör jag för fel? De kan inte ens halvligga lite sådär fuskandes med armbågarna lite över marken. Nepp, Charlie försöker inte alls och Pixie kastar upp rumpan i luften. Jag borde gå en kurs i hur man lär hundar "ligg".
Jag och Charlie var på hundkurs idag igen, 2 ggn. Han är så duktig på kurs. Han skäller inte, han fixerar inte på varken hundar eller människor. Han är så jäkla söt. När han lyssnar på mig är det 100% koncentration. Idag gick ledaren i cirkel runt oss och pep med mjukisdjur och jag kunde bibehålla ögonkontakt. När han är ledig mellan övningarna skuttar han runt och är gladast i världen. Min lille fjant.
Zaxon var ju enklare att jobba med, han var ju smart på ett annat sätt (brukshundssättet), men på kurs var han inte rolig. Han skällde och skällde och skällde. Ibland fick vi göra övningen i ett angränsande rum för att han skällde så, men han lärde sig övningarna klockrent. Charlie är snäll och tyst, men en lite virrpanna. Vi skulle visa dom till "fotposition". Alltså sitta intill min vänstra sida. Jag guidade vägen med godis och det blev lek. Han kastade sig efter godisen varje gång, världens skutt, men hamnade rått till slut. Han studsar som en liten studsboll, den sötaste studsbollen.
Jag funderar på om man skulle gå en kurs med Pixie sen kanske. Hon skulle nog mest stå och stirra på mig, se lite förnärmad ut och tycka att såna övningar är under hennes värdighet. Hon skulle inte låta eller bråka, men tror inte hon skulle visa någon större entusiasm heller. Men vem vet. Charlie älskar sin kurs, han är född till att gå hundkurs. Synd att det är så dyrt.
Jag har kämpat på bra med rehabgrejen jag deltar i. Full närvaro och rätt tuffa möten. Dessvärre har jag inte orkat så mycket annat. Har inte varit i stallet på evigheter. Jag vet inte ens varför, jag kommer bara inte iväg. Träffar ju typ inga andra heller.
Det är så dumt. Jag och min coach ritade upp hur en dag skulle se ut som jag var nöjd med, bara för att se liksom. Det var verkligen inga stora grejer. En dag då jag skulle känna mig nöjd skulle innehålla:
Frukost, lunch, middag, mellis. Inte bullar till frukost eller äta lunch kl 18 som enda målet.
Sen skulle jag vilja ut med hundarna, hitta på något med dom och slutligen en tur till stallet. Istället för stallet kanske träffa någon, eller bara köra dubbelt med hundarna.
Ni ser, det är ju inte revolutionerande saker som behövs. Då skulle jag kunna känna att det varit en bra dag. Hundarna skulle vara nöjd, Eldas skulle vara nöjd och framförallt jag skulle vara nöjd. Så varför gör jag det inte? Det är ju frågan.
Nu sitter jag med lite färg i håret. Fick nåt infall för nån vecka sen och färgade botten ljusbrun/mörkblond, sen blekte topparna som fasen. Slutligen i med en ljung/roséguld/rosa toppar. Nu har färgen i topparna tvättats ur rätt mycket så de blir lila/rosa aktiga. Blandar ut färgen med massa balsam så det blir pastelligt. Jag blev himla nöjd faktiskt. Det mörkare i hårbotten är bara toning så behövs nog kanske fyllas på snart också. Vi får se hur det blir. Lite mer lila ton i färgen idag.
Ett tips om man vill ha en viss färg men inte så skarp är att spä ut färgen i hårbalsam innan man kletar på färgen. Då kan man få det mer pastelligt om man vill.
Tjopp det var det. I morgon ska vi väl försöka lära oss "ligg" lite till. Det blir hårdträning nu. Jag får kolla instruktionsvideor. Instruktören idag sa att kineser kan vara lite noga med underlaget när de ska lägga sig så jag får väl börja öva in "ligg" på ett duntäcke då.
Jag har förresten slutat med sömntabletterna. Jag har tagit dom varje kväll länge nu, nej ingen farlig sort, ingen man blir beroende av. Är egentligen allergimedicin tror jag. Hursomhelst, man kan bli lite seg av dom så jag slutade tvärt för nästan en vecka sen. Jäklar vilken ångest jag hade första natten. Inte av någon bra anledning alls. Jag gick och la mig och boom! Tryck över bröstet, svårt att andas, kallsvettig. Men jag stod ut och har inte tagit något till kvällen sen dess. Jag kan inte påstå jag är piggare, sover ju lite sämre, men är inte så grötig i huvudet.
Trevlig lördag!
onsdag 21 september 2016
Jo jag lever
Jag har bara inte haft lust att skriva, eller riktigt haft nåt att skriva om.
Mina föräldrar har fått ta bort sin älskade Elvis. Han blev ungefär 12.5 år, samma som Zaxon. Nu kan de chilla i hundhimlen ihop. Så sorgligt. Jag är glad att jag hade Pixie när Zaxon gick bort, det blir ju så tomt och ovant när man är van vid att ha hund i hemmet. Alla hem borde ha en vovve.
Sen går jag ju på arbetsmarknadsrehabtjohejgrejen som jag aldrig riktigt kommer ihåg vad den heter.
Min nya coach är i alla fall SÅ bra. Hon blir alltid så glad när hon ser mig där. Hon är så uppmuntrande och klok. Vi pratar inte alls om jobbsökeri, som man kunde tro. Vi pratar om livet, livsstilsförändringar som bör göras.
Sen går jag på seminarier/föreläsningar 2 dagar i veckan. Eftersom jag inte gjort så mycket regelbundet nu så har vi lagt upp det så att jag har seminarier 2 gånger i veckan och träffar min coach 1 gång i veckan. Då blir det 3 dagar som jag måste upp och iväg. Allt börjar kl 10. Så just nu går jag på alla seminarier, annars brukar man välja de som är intressanta bara.
Men som idag, hon frågar hur jag mår och jag säger bra, för det säger man ju. Då säger hon att det ser inte alls ut som att det är bra. Så jag berättar att jag har inflammation i axeln som gör ont så sömnen blir lidande och jag blir seg av värktabletterna. Vilken annan arbetslivsmänniska tänker på sånt? Åh hon är så bra!
Jag har anmält mig och Charlie till en hundkurs nu i oktober. Får se hur det går då, tillsammans med andra hundar och människor. Jag är lite sugen på att gå med Pixie också, de är inte samma dag. Men då blir alla lördagar och söndagar i oktober bokade. Samtidigt vore det roligt att gå med henne också och kanske nyttigt för Charlie att vara själv hemma någon gång. Måste bestämma mig snart.. gaah! Är till reducerat pris då tjejen inte är färdigutbildad ännu, men blir i november så hon är ju så gott som klar. Åhh.. what to do?
Sen pajade varmvattnet igen. Alla förvånade räcker upp en hand. Det var ju inte allt för länge sen det pajade sist. Men det kom tillbaka idag faktiskt. Jag är en bra hyresgäst, jag bara suckar lite och gillar läget.
I morgon är ledig dag. Jag borde åka till stallet men vet inte om jag kan köra när axeln är såhär, han kan bli lite stark när han är glad. Vi får se hur det känns i morgon.
Mina föräldrar har fått ta bort sin älskade Elvis. Han blev ungefär 12.5 år, samma som Zaxon. Nu kan de chilla i hundhimlen ihop. Så sorgligt. Jag är glad att jag hade Pixie när Zaxon gick bort, det blir ju så tomt och ovant när man är van vid att ha hund i hemmet. Alla hem borde ha en vovve.
Sen går jag ju på arbetsmarknadsrehabtjohejgrejen som jag aldrig riktigt kommer ihåg vad den heter.
Min nya coach är i alla fall SÅ bra. Hon blir alltid så glad när hon ser mig där. Hon är så uppmuntrande och klok. Vi pratar inte alls om jobbsökeri, som man kunde tro. Vi pratar om livet, livsstilsförändringar som bör göras.
Sen går jag på seminarier/föreläsningar 2 dagar i veckan. Eftersom jag inte gjort så mycket regelbundet nu så har vi lagt upp det så att jag har seminarier 2 gånger i veckan och träffar min coach 1 gång i veckan. Då blir det 3 dagar som jag måste upp och iväg. Allt börjar kl 10. Så just nu går jag på alla seminarier, annars brukar man välja de som är intressanta bara.
Men som idag, hon frågar hur jag mår och jag säger bra, för det säger man ju. Då säger hon att det ser inte alls ut som att det är bra. Så jag berättar att jag har inflammation i axeln som gör ont så sömnen blir lidande och jag blir seg av värktabletterna. Vilken annan arbetslivsmänniska tänker på sånt? Åh hon är så bra!
Jag har anmält mig och Charlie till en hundkurs nu i oktober. Får se hur det går då, tillsammans med andra hundar och människor. Jag är lite sugen på att gå med Pixie också, de är inte samma dag. Men då blir alla lördagar och söndagar i oktober bokade. Samtidigt vore det roligt att gå med henne också och kanske nyttigt för Charlie att vara själv hemma någon gång. Måste bestämma mig snart.. gaah! Är till reducerat pris då tjejen inte är färdigutbildad ännu, men blir i november så hon är ju så gott som klar. Åhh.. what to do?
Sen pajade varmvattnet igen. Alla förvånade räcker upp en hand. Det var ju inte allt för länge sen det pajade sist. Men det kom tillbaka idag faktiskt. Jag är en bra hyresgäst, jag bara suckar lite och gillar läget.
I morgon är ledig dag. Jag borde åka till stallet men vet inte om jag kan köra när axeln är såhär, han kan bli lite stark när han är glad. Vi får se hur det känns i morgon.
onsdag 17 augusti 2016
Åh vad skönt med naken/korthårig hund. Då slipper du pälsvård... yeaah right
När jag hade Zaxon var ju hans päls helt monstruös. Underull för en hel flock. Att duscha och borsta honom tog en hel dag i stort sett. Att raka honom tog 1-2 timmar. Att bara borsta honom tog nån timme.
Men, jag duschade honom kanske 2-3 gånger per år. Visst sköljde jag av grus och sånt däremellan, men riktig dusch mer sällan. Jag borstade igenom när han blev tovig, för sällan egentligen, men det funkade.
På sommaren rakade jag ner honom = pälsvård noll. Han blev knappt skitig ens.
Så skaffade jag fröken nakenhund och tänkte: yes inget borstande! Tyvärr kom fröken nakenhund med dåliga hudgener så istället för borstning får jag duscha henne minst en gång i veckan. Ibland slarvar jag och då märks det direkt. I riktigt dåliga perioder får jag duscha 2-3 gånger i veckan. Hon har en uppsjö olika schampon också. Hon har klorhexidinschampo när hon har mycket trasiga finnar. Nåt annat medicinsk schampo när hon har djupare bölder, ytterligare ett medicinskt schampo när hon har finnar men inte sår. När huden är okej har hon tjärschampo eller schampo för torr hud. Nu går det ju supersnabbt att duscha henne, förutom att hon måste marinera i schampot 10-15 minuter, men då sitter jag bredvid och läser bok. Sen torka av henne så är det klart.
Happ, sen ramlade herr "pälsad kines" in i mitt liv. Han har fluffig, bomullsliknande sockervaddspäls. Lite som en katt. Han får tovor som liksom fältar sig. Ser ut som jag suttit och tovat hans päls. Så, duschar jag inte honom en gång i veckan blir han tovig. Ju smutsigare pälsen är, desto värre blir det. Smärtgränsen går vid 2 veckor, då får jag klippa bort det värsta och det vill man ju inte.
Han har schampo, balsam och spraybalsam. Jag har inte hittat ultimat kombination än så vi provar oss fram. Han tar längre tid att torka och det tar en stund att kamma igenom honom, beroende på hur tovig han har blivit. Att reda ut en enda fälttova kan ju ta 10 minuter.
Så.. jag duschar då mina hundar minst en gång i veckan. Sen kammar igenom dom. Allt som allt kanske det tar 1 timme. Ibland lite mer. Jämför man då så var Zaxons pälsvård absolut ingenting. Där ser man, allt är inte som det ser ut att vara.
Just nu är vi nyduschade alla tre. När hundarna torkat lite ska jag kamma igenom dom.
Men, jag duschade honom kanske 2-3 gånger per år. Visst sköljde jag av grus och sånt däremellan, men riktig dusch mer sällan. Jag borstade igenom när han blev tovig, för sällan egentligen, men det funkade.
På sommaren rakade jag ner honom = pälsvård noll. Han blev knappt skitig ens.
Så skaffade jag fröken nakenhund och tänkte: yes inget borstande! Tyvärr kom fröken nakenhund med dåliga hudgener så istället för borstning får jag duscha henne minst en gång i veckan. Ibland slarvar jag och då märks det direkt. I riktigt dåliga perioder får jag duscha 2-3 gånger i veckan. Hon har en uppsjö olika schampon också. Hon har klorhexidinschampo när hon har mycket trasiga finnar. Nåt annat medicinsk schampo när hon har djupare bölder, ytterligare ett medicinskt schampo när hon har finnar men inte sår. När huden är okej har hon tjärschampo eller schampo för torr hud. Nu går det ju supersnabbt att duscha henne, förutom att hon måste marinera i schampot 10-15 minuter, men då sitter jag bredvid och läser bok. Sen torka av henne så är det klart.
Happ, sen ramlade herr "pälsad kines" in i mitt liv. Han har fluffig, bomullsliknande sockervaddspäls. Lite som en katt. Han får tovor som liksom fältar sig. Ser ut som jag suttit och tovat hans päls. Så, duschar jag inte honom en gång i veckan blir han tovig. Ju smutsigare pälsen är, desto värre blir det. Smärtgränsen går vid 2 veckor, då får jag klippa bort det värsta och det vill man ju inte.
Han har schampo, balsam och spraybalsam. Jag har inte hittat ultimat kombination än så vi provar oss fram. Han tar längre tid att torka och det tar en stund att kamma igenom honom, beroende på hur tovig han har blivit. Att reda ut en enda fälttova kan ju ta 10 minuter.
Så.. jag duschar då mina hundar minst en gång i veckan. Sen kammar igenom dom. Allt som allt kanske det tar 1 timme. Ibland lite mer. Jämför man då så var Zaxons pälsvård absolut ingenting. Där ser man, allt är inte som det ser ut att vara.
Just nu är vi nyduschade alla tre. När hundarna torkat lite ska jag kamma igenom dom.
söndag 14 augusti 2016
Nöden har verkligen ingen lag ibland.
Idag åkte jag hem till morfar för 90-års kalas. Jag kom iväg lite sent (inte ovanligt) så jag köpte en macka på vägen. Efter ungefär 40 minuter gick min mage i strejk. Alltså... totalstrejk. Jag hade väl 30-40 minuter kvar och insåg att det ju aldrig skulle funka. Så.. mitt i obygden hittade jag ett gruvmuseum. Det var stängt, men hade utedass som var öppet så.. ja problemet löste sig. Ibland är livet lite mer glamorösare än annars.
Apropå utedass: vad är grejen med att ha bild på kungafamiljen/kungaparet på utedass? Tror det funnits på alla utedass jag varit på. Är inte det lite ofint?
Alltså.. mina hundar. Så bra är dom! Okej, Charlie funkar inte alltid så bra med andra människor, men hundar är då inga problem. Jag mellanlandade hos föräldrarna så skulle hundarna få vara där. Vi hann väl vara där en halvtimme innan det var dags att åka. Mina hundar skulle vara ensamma med föräldrarnas hund. De har träffats 3 gånger tror jag. De 3 var ensamma ett par timmar och det var absolut inga problem. Inget stök när jag kom tillbaka. Jag möttes i dörren av 3 urglada hundar. Stolt blir man.
Det var bara pappa hemma när vi kom och Charlie hade inga problem med honom. Han gick fram till soffan och hälsade nyfiket. Sen fick ju hundarna lite korv och så är livet alltid bra.
Kalaset var helt okej. Min morfar är från Tyskland så det var en del tyskar där. Shit vad dålig jag blivit på tyska. Jag förstår väl en del, tillräckligt för att förstå sammanhanget, men jag kan ju inte prata. Jag förstår inte allt heller. Eftersom jag varit bättre på det så pratar ju folk med mig. En del har ju sett mig sen jag var liten unge liksom. Det är då man nickar, ler och ser ut som man fattar allting. Sen stammar man fram att man pratar lite tyska, med betoning på lite. De förstår nog att man inte fattar.
Maten var ju lite tysk. Helgrillar gris, med tysk potatissallad och.... sauerkraut. Ja surkål alltså. Tysk potatissallad har inte vitt klägg i så den smakar rätt annorlunda. Surkålen fick förbli osmakad. Vi var nog runt 30 pers och jag tror morfar var nöjd. Han fyllde egentligen i februari men ville ha grillparty för alla.
Nu är hundarna trötta, och jag är lite sliten också. Blir jobbigt när man kör fram och tillbaka samma dag. Men vi har inga planer i morgon så vi kan slappa lite.
Charlie fyllde år igår och fick en väst som vi kommer ha när vi är ute. Den visar att han är osäker så kanske folk förstår varför han beter sig som han gör och att han inte bara är en ouppfostrad gaphals. Jag är nästan lite peppad på att åka in till stan och provköra den.
Hepp, nu kolla lite OS.
Apropå utedass: vad är grejen med att ha bild på kungafamiljen/kungaparet på utedass? Tror det funnits på alla utedass jag varit på. Är inte det lite ofint?
Alltså.. mina hundar. Så bra är dom! Okej, Charlie funkar inte alltid så bra med andra människor, men hundar är då inga problem. Jag mellanlandade hos föräldrarna så skulle hundarna få vara där. Vi hann väl vara där en halvtimme innan det var dags att åka. Mina hundar skulle vara ensamma med föräldrarnas hund. De har träffats 3 gånger tror jag. De 3 var ensamma ett par timmar och det var absolut inga problem. Inget stök när jag kom tillbaka. Jag möttes i dörren av 3 urglada hundar. Stolt blir man.
Det var bara pappa hemma när vi kom och Charlie hade inga problem med honom. Han gick fram till soffan och hälsade nyfiket. Sen fick ju hundarna lite korv och så är livet alltid bra.
Kalaset var helt okej. Min morfar är från Tyskland så det var en del tyskar där. Shit vad dålig jag blivit på tyska. Jag förstår väl en del, tillräckligt för att förstå sammanhanget, men jag kan ju inte prata. Jag förstår inte allt heller. Eftersom jag varit bättre på det så pratar ju folk med mig. En del har ju sett mig sen jag var liten unge liksom. Det är då man nickar, ler och ser ut som man fattar allting. Sen stammar man fram att man pratar lite tyska, med betoning på lite. De förstår nog att man inte fattar.
Maten var ju lite tysk. Helgrillar gris, med tysk potatissallad och.... sauerkraut. Ja surkål alltså. Tysk potatissallad har inte vitt klägg i så den smakar rätt annorlunda. Surkålen fick förbli osmakad. Vi var nog runt 30 pers och jag tror morfar var nöjd. Han fyllde egentligen i februari men ville ha grillparty för alla.
Nu är hundarna trötta, och jag är lite sliten också. Blir jobbigt när man kör fram och tillbaka samma dag. Men vi har inga planer i morgon så vi kan slappa lite.
Charlie fyllde år igår och fick en väst som vi kommer ha när vi är ute. Den visar att han är osäker så kanske folk förstår varför han beter sig som han gör och att han inte bara är en ouppfostrad gaphals. Jag är nästan lite peppad på att åka in till stan och provköra den.
Hepp, nu kolla lite OS.
onsdag 10 augusti 2016
Miljöträning i öde stad
Jag tog med hundarna in till samhället igår för att miljöträna Charlie. Taggade till 1000 var vi. Samhället var dock enormt otaggat. Vi träffade på sisådär 4 människor. Den första buffade Charlie åt, det var en farbror med rullator som trängde sig nära, men det blev bara ett buffande.
Sen träffade vi en tant med rullator som absolut villa klappa. Charlie ignorerade henne helt och jag skickade snällt fram Pixie så hon fick hälsa.
Sen satt tiggaren utanför Coop. Vi gick förbi där utan problem. Mötte en annan man utan problem också. Så även om skaran var mager så gick mötena bra i alla fall. Får väl bege mig in till det större samhället nästa gång.
Fast Charlie har ju sitt fokus på allt annat än mig. Det går knappt att få kontakt så det kan ju räcka med ett öde samhälle också. Sen Pixie som går i drömmarnas värld så man typ trampar på henne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)