Zaxon kunde "ligg", men det var säkert sambon som lärt honom. Pixie har jag försökt lära ligg i 4 års tid och det går inte in. Charlie verkar likadan. De fattar inte vad jag vill. Pixies ligg = ligga med frambenen och stå med rumpan i vädret. Charlies försök blev att ställa sig upp från sitt, eller att i sitt stirra mig rakt i ögonen.
Vad gör jag för fel? De kan inte ens halvligga lite sådär fuskandes med armbågarna lite över marken. Nepp, Charlie försöker inte alls och Pixie kastar upp rumpan i luften. Jag borde gå en kurs i hur man lär hundar "ligg".
Jag och Charlie var på hundkurs idag igen, 2 ggn. Han är så duktig på kurs. Han skäller inte, han fixerar inte på varken hundar eller människor. Han är så jäkla söt. När han lyssnar på mig är det 100% koncentration. Idag gick ledaren i cirkel runt oss och pep med mjukisdjur och jag kunde bibehålla ögonkontakt. När han är ledig mellan övningarna skuttar han runt och är gladast i världen. Min lille fjant.
Zaxon var ju enklare att jobba med, han var ju smart på ett annat sätt (brukshundssättet), men på kurs var han inte rolig. Han skällde och skällde och skällde. Ibland fick vi göra övningen i ett angränsande rum för att han skällde så, men han lärde sig övningarna klockrent. Charlie är snäll och tyst, men en lite virrpanna. Vi skulle visa dom till "fotposition". Alltså sitta intill min vänstra sida. Jag guidade vägen med godis och det blev lek. Han kastade sig efter godisen varje gång, världens skutt, men hamnade rått till slut. Han studsar som en liten studsboll, den sötaste studsbollen.
Jag funderar på om man skulle gå en kurs med Pixie sen kanske. Hon skulle nog mest stå och stirra på mig, se lite förnärmad ut och tycka att såna övningar är under hennes värdighet. Hon skulle inte låta eller bråka, men tror inte hon skulle visa någon större entusiasm heller. Men vem vet. Charlie älskar sin kurs, han är född till att gå hundkurs. Synd att det är så dyrt.
Jag har kämpat på bra med rehabgrejen jag deltar i. Full närvaro och rätt tuffa möten. Dessvärre har jag inte orkat så mycket annat. Har inte varit i stallet på evigheter. Jag vet inte ens varför, jag kommer bara inte iväg. Träffar ju typ inga andra heller.
Det är så dumt. Jag och min coach ritade upp hur en dag skulle se ut som jag var nöjd med, bara för att se liksom. Det var verkligen inga stora grejer. En dag då jag skulle känna mig nöjd skulle innehålla:
Frukost, lunch, middag, mellis. Inte bullar till frukost eller äta lunch kl 18 som enda målet.
Sen skulle jag vilja ut med hundarna, hitta på något med dom och slutligen en tur till stallet. Istället för stallet kanske träffa någon, eller bara köra dubbelt med hundarna.
Ni ser, det är ju inte revolutionerande saker som behövs. Då skulle jag kunna känna att det varit en bra dag. Hundarna skulle vara nöjd, Eldas skulle vara nöjd och framförallt jag skulle vara nöjd. Så varför gör jag det inte? Det är ju frågan.
Nu sitter jag med lite färg i håret. Fick nåt infall för nån vecka sen och färgade botten ljusbrun/mörkblond, sen blekte topparna som fasen. Slutligen i med en ljung/roséguld/rosa toppar. Nu har färgen i topparna tvättats ur rätt mycket så de blir lila/rosa aktiga. Blandar ut färgen med massa balsam så det blir pastelligt. Jag blev himla nöjd faktiskt. Det mörkare i hårbotten är bara toning så behövs nog kanske fyllas på snart också. Vi får se hur det blir. Lite mer lila ton i färgen idag.
Ett tips om man vill ha en viss färg men inte så skarp är att spä ut färgen i hårbalsam innan man kletar på färgen. Då kan man få det mer pastelligt om man vill.
Tjopp det var det. I morgon ska vi väl försöka lära oss "ligg" lite till. Det blir hårdträning nu. Jag får kolla instruktionsvideor. Instruktören idag sa att kineser kan vara lite noga med underlaget när de ska lägga sig så jag får väl börja öva in "ligg" på ett duntäcke då.
Jag har förresten slutat med sömntabletterna. Jag har tagit dom varje kväll länge nu, nej ingen farlig sort, ingen man blir beroende av. Är egentligen allergimedicin tror jag. Hursomhelst, man kan bli lite seg av dom så jag slutade tvärt för nästan en vecka sen. Jäklar vilken ångest jag hade första natten. Inte av någon bra anledning alls. Jag gick och la mig och boom! Tryck över bröstet, svårt att andas, kallsvettig. Men jag stod ut och har inte tagit något till kvällen sen dess. Jag kan inte påstå jag är piggare, sover ju lite sämre, men är inte så grötig i huvudet.
Trevlig lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar