torsdag 13 oktober 2016

Fullblodspsykopater och misshandlade kvinnor

Jag har läst FUP:en (förundersökningsprotokollet) i fallet om Lotta Rudholm och Martin Jonsson. Det är ju skräckläsning. Martin är en så sjuk människa så jag förstår faktiskt inte ens var det ska finnas plats för honom i samhället.
Lotta var en trasig kvinna som på ett självdestruktivt sätt binder sig ihop med Martin.

I media fick man läsa om att det bara var Martin som ville ha förhållandet, men så var det inte. Lotta låg på lika mycket hon. Hon ville inte avsluta det hela. Kanske var hon knäckt och inte tyckte hon förtjänade bättre. Kanske de bra sidorna övervägde. Kanske kände hon sig tryggare med honom vid sin sida än att inte veta var han var, hur han var och när han kunde dyka upp.

Det som slår mig är hur han kunde komma ut överhuvudtaget. Han var villkorlig frigiven, trots hot i fängelset, trots polisanmälningar från fängelset.
Frivården tog inga urinprov. Martin gick på stora doser anabola och tog ofta benso. Han tog också kokain, men det hade väl inte synts i urinprov. Men hur kan någon som har kontakt med frivården kunna droga så som han gjorde? Varför gjordes inga kontroller?

Martin var verkligen, verkligen sjukligt svartsjuk. Var Lotta på Facebook så var det fel för då raggade hon bara. Var hon inte på Facebook så var det fel för då syntes det ju inte att hon var i en relation. Hon sökte jobb och han blev svartsjuk så Lotta förklarade gång på gång att hon ju träffat en kvinna under intervjun. Han frågade vad hon hade på sig, vad hon gjorde, var hon var. Gick det mer än 2 minuter innan hon svarade på sms så fick han frispel och antog att hon var otrogen. Grejen var att Martin själv hade två tjejer samtidigt. Den andra tjejen visste om Lotta, men Lotta visste inte om den andra förrän de sista dagarna. Antagligen trodde han Lotta var otrogen eftersom han själv var det.

Martin har misshandlat flera av sina tidigare flickvänner och suttit inne för det. Han har också tidigare misshandlat en person till döds. Hans försvar alla gånger har varit "Jag minns inte" Han förnekar inte det som hänt egentligen men han minns inte. Med Lotta också, han minns inte. Det enda han minns är att han gick dit och sen när han vaknar upp av att hon gurglar blod. Då sitter han grensle över henne och har matat slag mot hennes ansikte. Ingen annan del av kroppen är skadad, han har helt enkelt slagit sönder hennes skalle. Personal på plats uppger att de inte ens kunde se konturerna av en näsa i ansiktet. Ögonen var så svullna så de kunde inte kolla pupillerna.

Men Martin minns inte. Han minns inte varför han börjar slå, hur han börjar slå. Han minns inte. Väldigt bekvämt försvar. Han minns inte de grövsta misshandelstillfällena på tidigare tjejer heller. Han minns inte att han slagit sönder Lottas bord och telefon. Han minns inte att han sparkade henne i huvudet den där morgonen, trots stora mängder blod och hår på byxbenet.

Han sökte hjälp på psyk innan, men vägrade bli inlagd på rättspsyk för han tål inte att känna sig inlåst. Han skriver ut sig när han inte får de mediciner han vill ha. Han vill trappa ner sitt beroende hemma, vill få mediciner och sköta det i öppenvård. Låter det som en människa som verkligen vill ha hjälp, eller en pundare på jakt efter mediciner`?

Jag bara undrar, vilken plats har Martin och hanns gelikar i samhället? Han har mördat 2 personer genom rått våld. Inga tillhyggen har använts. Han verkar fokusera på att slå/sparka/hoppa på huvudet på de han slår. Det gäller i flera misshandelsfall. Han kan oprovocerat slå ner människor och han verkar ju slå varenda kvinna han dejtar, Går det att få honom till en fungerande individ i samhället? En som inte slår folk? Om han är drogfri, fungerar han då? Finns självbehärskning då? Han har inte fungerat i fängelse men vem vet om han varit helt ren under hela tiden där. Vad gör vi annars med människor som honom? Hur många gånger ska det få upprepas. Han är inte ens 40 år. Säg att han får 15 år, då är han dryga 50 när han kommer ut. Det är många år kvar att göra skada på. Men vad är alternativet? Hålla honom inlåst resten av livet?

Man läser också att Lotta får skylla sig själv. Varför lämnade hon honom inte? Ja, varför gör inte kvinnor det vid första slaget? Varför gjorde inte jag det vid första slaget, eller andra,,eller tredje? Jag vet inte. Det blev så destruktivt allting. Det blev som ett beroende, den här dansen fram och tillbaka. Så hur hjälper vi kvinnor som Lotta? Jag tog mig ur det, men de som inte har förmågan själv? Vad kan vi göra? Vad kan vänner göra? Samhället?

Men i slutändan är det ju inte Lottas fel. Det är inte de misshandlade kvinnorna som är problemet. Det är männen som slår. Det är Martin som är problemet.

Jag hoppas han åker dit för mord. Inte dråp eller vållande eller nåt annat skit. Mord på livstid utan tidsbegränsning hoppas jag på. Sen kan han ruttna i fängelset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar