En hjärna i kaos

Jag kommer helt enkelt anta att alla som läser här vet att jag är bipolär, fick diagnos hyfsat nyligen och gått sjukskriven en längre tid.

En del av att sjukskrivningen dragit ut på tiden är att det tog tid innan vi hittade rätt medicin. Jag blev allergisk, sen sämre, men sen verkar vi ha hittat hyfsat rätt. En annan del är att jag träffat olika läkare nästan varje gång. Psykiatrin är inte förskonad från korta vikariat och hög personalomsättning.

Hursomhelst. Här står vi nu.
I dagsläget finns inte på kartan att jag skulle orka gå tillbaka till gamla jobbet. Dels är det långt att pendla, vilket tar på krafterna när man ska igång igen och dels har jag noll självförtroende gentemot den arbetsplatsen. När jag jobbat mig upp och sett vad jag kan kanske det ändras. Det här är läget idag.

Så idag var jag hos doktorn som jag inte gillar och kunde väl räkna ut rätt snabbt att jag inte gillar henne för att hon går på mig lite, ställer jobbiga frågor och ifrågasätter det jag säger. Lite för brutalt ärlig kanske, när man är van vid mer medkännande läkare.

Hursomhelst. Dagens möte kom fram till att jag borde börja arbetsträna för att komma igång igen. Inte nödvändigtvis på gamla arbetsplatsen, huvudsaken var att komma igång. Så vi ska ha ett möte med FK framöver så får vi se vad dom säger.
Jag tror det blir tungt att pendla 2 timmar om dagen om man arbetstränar. Tanken är ju att man ska ta det lugnt och vänja kropp och själ vid att jobba igen. Komma igång och få rutiner. Börjar man på 2-3 timmar om dagen blir ett tillägg på 2 timmars restid rätt mycket. Men vi får se, Måste ju inte bestämma mig nu, här, idag.

Men då får man ju fundera lite på var jag skulle kunna tänka mig. Ska man göra något roligt bara för att det är roligt, som typ hunddagis eller djuraffär? Men som kanske inte kan leda till något mer sen. Eller ska man satsa på något som man kan ha en chans att jobba med sen? Jag skulle ju tänka mig jobba som handläggare inom transportstyrelsen, eller handlägga ärenden på försäkringsbolag kanske. Jag gillar ju papper, utredningar och handläggningar. Jag vet att jag är bra på det också. Soc ska jag nog bort ifrån just nu i alla fall, men skulle gärna ha kvar lite utredande funktion.

Sen ska jag nog också gå i fysioterapi med start i september. Fint va? Det handlar om att lära sig må bättre i kropp och själ, känna igen tecken på oro och kunna bryta mönster. Det kan väl vara spännande.

Så ja.. det är väl planen. Sjukskriven 2 månader till och då ska vi ha träffat FK och sen får vi se. Under tiden får jag fundera på vad jag vill, vad jag orkar.. hur jag skulle vilja ha det.

Just nu är det lite kaos. Men det blir nog bättre.

Jämmer och ångest

Jag har sån sjuk ångest inför i morgon, haft det flera dagar. Det är dags att träffa min läkare på psyk.. den läkaren jag verkligen, verkligen inte tycker om.

Jag har träffat henne en gång, sen gick hon hem och klämde ut en unge. Det besöket var katastrof. Hon lyssnade inte alls på vad jag sa, jag hade nyss fått diagnosen bipolär och visste inte något om nåt. Hon började härja om assistans i hemmet och allt möjligt. Sen avslutade hon med att "så länge du inte bytt jobb kan vi inte hjälpa dig". Hepp.. ger du mig bättre jobb då?

När hon varit borta har jag träffat vikarier och killen jag haft senaste tiden var så grymt bra. Han lyssnade, ställde frågor och verkade intresserad av vad jag hade att säga. Läkaren jag ska till i morgon hade redan bestämt sig för vem jag var innan jag ens hunnit in i rummet.

Så min sjukskrivning går ut nu sista aug. Jag har tokpanik över att hon ska skicka iväg mig till mitt gamla jobb igen. Jag fixar inte det, inte nu i alla fall. Jag kommer krascha igen då och det vill jag verkligen inte. Har varit lite mer stabil nu under våren och sommaren. Gah.. vi får väl se. Är inte glad i alla fall. Jag bad min kontaktperson säga att jag inte ville ha henne efter att min vikariedoktor slutat så nu kanske hon ogillar mig ännu mer. Ont i magen!

I måndags var det dags för kvinnokliniken eftersom jag har mens typ konstant. Jag träffade en jätterar dam där. Först blev det undersökning, som väl aldrig är speciellt härligt. Hon ultraljudade äggstockar och livmoder också. Hon kom fram till att det inte var nåt fel som syntes utan det är hormoner som spökar. Ordinationen blev: stå ut. Hon tyckte inte man skulle krångla med piller om det bara hjälper för stunden men allt måste ha sin tid liksom. Har ju p-stav också och den borde göra sitt snart. Så jag står väl ut och blöder lite till då. Har köpt järnsaft så kanske jag slipper järnbristen framöver..kanske.

Vem fan är Rosalie? Varför vinner hon så mycket?

Jag får massa skräppost om att jag vunnit en tv, iphone, pengar, resor osv. Ja men ni vet hur det är.
Grejen är att jag tydligen heter Rosalie i alla mail.
Så då undrar man ju, är Rosalie ett standardnamn för utskicken? Har någon Rosalie använt min mail när hon ställt upp i någon tävling eller enkät? Har Rosalie egentligen vinster för tusentals kronor att hämta, men är ovetande eftersom hennes mail hamnar hos mig?

Frågorna är många och svaren är få.

Idag bär det av till kvinnokliniken lite senare. Hoppas de kan trolla så jag slipper ha mens 3 veckor i månaden. Inte konstigt att jag har järnbrist.

Tadaaa!

Är det inte bra jäkla märkligt?

Jag är trött som en jag vet inte vad just nu. Har lämnat prover så de ska kolla om jag har någon brist, om levaxinet ligger rätt osv. För jag är trött, så trött. I början av sommaren skuttade jag upp 8 på morgonen och var skitpigg.

I alla fall. Trots att jag är trött som jag vet inte vad..så kan jag inte somna på kvällen. Jag undviker att sova på dagen, okej vissa dagar går det inte, men oftast och ändå kan jag inte somna på kvällen. Sen nästa dag är jag sjukligt trött hela dagen igen, tills det är kväll och jag borde i säng. Märkligt..

Men nu ska jag ta mig i kragen och hitta sängen. Imorgon ska jag pyssla med Eldas lite och sen vara trött antar jag. Så trött..

Hur mycket blod kan en människa lämna?

Var och lämnade massa blodprover idag. Tydligen är landstinget också sådär supersmidigt här. Om man lämnar ett blodprov hos vårdcentralen skickas det ju till labet på stora sjukhuset. Då kanske man kan tycka att läkaren på sjukhuset också borde kunna se resultatet på proverna. Men nej, så smidigt är det inte.
Så eftersom både medicinkliniken och vårdcentralen ville ha lite prover blev det en jäkla massa rör att fylla idag. Sisådär 11 stycken blev det och då var ju en del dubbletter. Fasteprov också så ingen frukost innan. Kul kul.. men nu får se hur kroppen mår egentligen i alla fall.

Som hos Emil ungefär =)

Idag fick jag och Eldas fint sällskap i form av I och hennes barn. Vi tog med Eldas ut på en tur med flakvagnen. Eldas kämpade på finfint, lite trött blev han, var ju ganska stor skillnad på att dra tung flakvagn mot den lätta rockarden.
Idag hade han en ny taktik för de stora monstruösa vindsnurrorna (hästarna blir rädda när skuggan slår över vägen). Förut har han duckat när det slagit, idag tänkte han istället hoppa över bladen så han småskuttade fram. Han är ju för söt!
Turen gick jättefint, som alltid. I´s dotter somnade t.o.m en stund på flaket. I´s son var först lite avvaktande till Eldas, stor häst ju. Men till slut smälte han och slutade vara rädd.

Dagens mest populära var nog ändå Trixie. Hon underhöll barnen och lekte som en blådåre. Det var kärlek vid första ögonkastet (Trixie är en hund om någon missat det)

Det var en bra dag! Gött med sällskap ut på turen för en gångs skull. Tror nog det blir repris ganska snart. C är så snäll som lånar ut Eldas på äventyr.

Till nåt helt annat. Jag fick prata med kvinnokliniken idag och fick tid på måndag för att se om vi kan undvika blodbrist kanske. Hoppas!

Näe nu blir det slappa en stund. Jag ska vara fastande ikväll inför morgondagens blodprov. De ska kolla hur levaxinet ligger till, då måste man vara fastande.. och lämna prov innan 10. Det är morgondagens äventyr.

P-stav... himmel eller helvete?

Jaha men det var väl kul. Jag fick mens igår..igen. Det var väl ingen nyhet tänker ni.. Jo om man dessförinnan blödde i två veckor, sen hade EN blödningsfri vecka och nu blöder igen. Då är det något att höja på ögonbrynen åt. Gah! Ont också..sådär så man inte riktigt kan stå rakt för det värker i ryggen. Humöret är åt helvete så jag muckar gräl, eller blir helt liten och gråtmild.

Jag satte in staven i maj. Jag trodde det skulle gå finfint. Jag har haft p-spruta och minipiller förr och har då inte haft mens alls. Det har varit fantastiskt. Eftersom det är samma hormon i p-staven trodde jag det skulle bli lika fint..men icke. Får mens lite när som helst, konstiga blödningar däremellan och längre mens. Kul..verkligen.

Jag har läst att man ska ge det 6 månader så allt kan stabilisera sig så det är väl bara att bita ihop. Fortsätter det så här åker den ut annars. Anledningen till att jag bytte alls är för att jag glömmer piller och p-spruta kan ge benskörhet om man tar den för länge. Men har läst att det kan återställas om man gör uppehåll så kanske kan ta den igen i så fall. Ett stick i skinkan var 3:e månad står man ju ut med. Största anledningen till preventivmedel alls som singel är för att slippa menssmärtor. Jag får så jäkla ont, i både mage och rygg. Det bara hugger. Men nu har jag ju mens fan hela tiden. Inte bra!

Annars då.. varit i stallet. Stallägarna var borta så rastade deras hundar lite. Hittade en katt på trappen att klappa på också. Ska äta och sen är dagen liksom ganska klar. Får se om det blir fosterställning i soffan kanske.

Oh, fick paket idag också. Ett par glasögon så jag och Eldas kan springa fort, fort utan att jag behöver blunda. Känns som säkerheten ökar lite då hehe. Har testat solglasögon, men gruset letar sig in ändå. De här sitter ju åt så gruset borde hålla sig borta.. hoppas! Får ta med en scarf också så kanske jag slipper tugga grus också. Bra att ha hängt på travet lite och sett deras knep. De ser ju skitroliga ut när de kört i regn, kommit in och det enda som inte är brunt av lera är där glasögonen suttit.

Nej men mat vare va?

Besök hos tandläkare del två

Idag var jag hos tandläkaren igen för att rensa ur den avslagna tanden och lägga nåt över pulpan så det inte ska göra ont.

Den bra nyheten var att tandläkaren trodde att de lösa tänderna i underkäken kunde växa fast igen. Det vore väl alldeles finfint.

Den tråkiga nyheten var att hon ansåg att man lika gärna kunde dra ut de skadade tänderna och ersätta med fejktänder. Dels trodde hon det skulle kosta lika mycket och dels tvivlade hon på att det skulle finnas tillräckligt kvar av tänderna för att bygga upp med krona osv. Egentligen spelar det väl ingen större roll, bara man slipper vara tandlös. Tänderna bredvid är ju hela och fina så det borde inte vara problem att använda dom som stöd.

Förhoppningsvis slipper jag ha ont nu i alla fall. Hoppas patientskadenämnden tar och skyndar på sitt beslut och såklart att dom vill ersätta skadorna. Eller åtminstone betala en del av det.

Tandläkaren var förresten snäll och tog bara 330 kr idag, trots bedövning, urborrning och tillfällig lagning, plåster, på tanden. Sånt gillar vi.

Tandsköterskan var jätterar och talade om hur duktig jag var när hon bedövade mig. Antar de läst om min tandläkarskräck.

Så nu sitter jag med ena sidan av ansiktet utan känsel. Det är alltid så skum känsla.

Hepp, äta frukost snart kanske. Vågade inte göra det innan tandis ju.

Inte konstigt jag har ont i tanden =(

Jag kom ju iväg till tandläkaren idag på undersökning. Det visade sig att den ena tanden som slogs sönder har en blottad pulpa..ajaj. Det var inte hål i tanden bredvid alltså, som jag trodde. Var väl bra det =)

Dessvärre är 4 tänder lösa också, framtänderna i underkäken. Kul. kan ha blivit samtidigt som de andra två tänderna slogs sönder, hade ju fläskläpp ett par veckor efter. Får se om de sätter sig igen kanske..hoppas =/

Ja i morgon blir det då tillbaka till tandis och rensa ur den sönderslagna tanden och lägga något skyddande över pulpan. Sen får vi avvakta beslutet från patientnämnden då o hoppas de betalar eländet.

Fan kommer sluta tandlös pga en incident. Härligt. Men förutom de där förstörda tänderna hade jag bara 2 hål som skulle lagas. Så 2 hål var mitt fel, resten är sjukvården som fixat.

Vänner eller ovänner, svart eller vitt?

Jag fattar inte riktigt varför världen är så svart eller vit ibland. Ska man sluta umgås behöver man väl inte börja hata varandra? Om man inte hatade varandra veckan innan?
Kan man inte bara vara överens om att inte umgås på fritiden, men vara "bekanta" ändå. Dvs, prata fint när man stöter på varandra, inte behandla varandra illa och vara elaka. En lång relation är väl värd mer än att vara elak?

Spelar väl ingen roll vilken slags relation det gäller egentligen. Folk som separerar/skiljer sig, varför måste dom vara ovänner och hata varandra? Har man känt varandra massa år men känner att man glidit ifrån varandra, varifrån kommer behovet att vara elak? Att behandla den andra illa? (ok snackar inte om när otrohet osv är med i bilden)

Att be om ursäkt för ett beteende och sen fortsätta beteendet är ju också rätt märkligt. "Oj ber om ursäkt för att jag stampade på din fot" sen fortsätter man stampa. Eh?

Nej jag fattar inte.. Har man inte tid/lust att umgås, fortsätta en relation, så fattar jag inte varför man ska såra varandra. Fattar inte varför man inte vågar ta en diskussion och förklara läget utan gömma sig och vägra svara. Kan man inte bara komma fram till att just nu orkar man inte ha en relation där man ses/hörs hela tiden men man behöver inte vara ovänner för det? Blir så jävla jobbigt om man springer på varandra och måste vara på samma ställe ett tag om den ena vägrar hälsa eller säga ett ord. Är vi inte äldre än så? Klokare än så? Mår inte båda (och alla de som måste dela utrymmet sen) bättre av att bara komma överens om att ok vi avslutar den här formen av relation, men behöver inte såra varandra mer än nödvändigt?

Jag och min sambo lyckades separera fredligt. Visst hade vi gräl innan men när vi väl separerade var det inte med hårda ord eller småsinthet. Vi hördes av efter det och sågs några gånger. Nu har han flyttat till en annan stad och är gift och pappa. Finns ingen dålig karma där. Skulle vi ses skulle vi krama om varandra och prata lite. Är inte det bättre? Att vara elak, eller ledsen tar sån energi.

Ja vad vet jag. Ibland kanske människor mår bättre av att behandla varandra illa och avsluta med besked liksom. Allt eller inget, svart eller vitt, vänner eller ovänner. Grått finns inte.