Igår kväll skulle jag kasta ut hundarna på sista kissen innan sängen och det öste ju ner. Zaxtax är inte så bekymrad så han gjorde snabbt sitt, Pixie däremot är ingen anhängare av regn. Först skulle hon inte gå ner för trappen så jag fick bära ner henne. Då ville hon bara in igen. Så till slut stod vi där, öga mot öga, Pixie försökte smyga upp för trappen igen, jag höll fortet och förvägrade henne komma in innan hon kissat. Hon är ju duktig ändå, jag stod högst upp och sa nej när hon försökte smyga in, vi stirrade då på varandra några sekunder och sen backade hon igen.
Frustrationen steg och Pixie började ge upp diverse märkliga ljud, sen konstiga danser, sen ynkliga pipanden. Hela tiden stående på 3 ben för blöt mark är förskräckligt. Zaxon tog det hela med ro och lade sig på gräsmattan mitt ute i regnet. Katterna blev lite otåliga och började jama i buskarna om att de ville in. Pixie, ja hon tänkte banne mig inte kissa i nåt j*a regn. Nu tycker ni säkert att jag är en ond människa som tvingade henne stå i regnet tills hon kissade, men jag vill inte torka kiss och jag vill inte lära henne divafasoner som att man slipper gå ut om det regnar.
Efter sisådär 15 minuter ståendes på yttertrappen gav hon slutligen upp och kissade. Hon blängde på mig hela tiden och slank snabbt in sen när hon fick massa beröm. Som ni hundägare vet så brukar blöta hundar få fnatt.. så får också mina. Så i sängen, typ 1.30 hade jag en galen Zaxon och en galen Pixie som båda grävde i sängen, torkade sig och skakade sig. Yay.
Men jag vann! Det är huvudsaken.
