Det börjar bli löjligt nu, hjärnans desperata försök att hitta något tillåtet som smakar sött. Ett desperat hopp om att osötad kokosdryck väl ändå kan få mitt te att bli sötare? Men äggmjölk då nog måste väl det funka?
Igår bestämde jag mig nästan för att skita i allt och frossa i lösgodis och chips. Men jag gjorde det inte. Idag är likadant. Jag sitter på händerna för att inte leta upp något som kan vara sött. Jag har sötningsmedel hemma, tur det är äckligt att äta som det är. Det enda det funkar till och det enda jag använt det till, är i kaffe och te. Men nu ska ju hjärnan sluta söka söta smaker, då kan man inte trigga den med sötningsmedel heller. Det enda jag får äta som är sött är morötter, men kan inte överäta det heller såklart. Gurka känns sött av någon anledning så det funkar lite, i typ 2 sekunder.
Men ni vet hur det känns när man ska komma på namnet på den där personen, men namnet vill liksom inte komma fram? Ni vet hur besatt man blir? Hjärnan tänker på den där personen hela tiden, hur den ser ut, var den jobbar osv. Även under andra konversationer eller om man gör något så maler det där letandet efter rätt namn i bakhuvudet. Ja så är det med socker just nu. Min hjärna tänker socker konstant. Det är allt från mjölk till choklad, till cola, till smågodis till tårta. Allt. Igår blev jag störtsugen på pizza = hej vitt bröd. Hjärnan är helt jävla besatt och det börjar bli rätt drygt nu.
Huvudvärken och ont i kroppen har lugnat sig lite, jag vill inte skjuta mig längre. Men när inte värken har övertaget så kommer suget.
Min coach berättade om en person som gjorde pulversås och åt med sked i ren desperation av att få socker. Läste en bloggerska som hetsåt frysta ärtor. För en frisk person låter det ju skumt, men jag kan absolut se mig sitta och äta pulversås typ, eller vräka i mig majs kanske. Hjärnan vill ha socker, då ser den till att få det och man kan lura sig själv. En människa beskrev det som "det börjar med ett äpple och slutar med en tårta innan jag ens fattar vad som händer"
Min förhoppning på sikt är väl ändå att kunna äta hyfsat normalt. Jag kan leva utan bröd, pasta, potatis och ris och sånt. Men hoppas väl kunna äta frukt i normal mängd, kanske kunna ha mjölk i te (men inte dricka mjölk annars) Jag har inga förhoppningar om att kunna ha en dag i veckan då jag får äta godis och dricka vad jag vill, men kanske kunna äta en bit tårta på kalas utan att ramla dit totalt igen.
Sen hoppas jag väl att smaksinnet ska ändras så att för söta saker blir äckligt. Många säger att det blir så. Efter ett tag blir mjölkchoklad äckligt och för sött.
Men vi får se, först ska jag ta mig igenom det jobbiga som är just nu. Sen får vi se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar