Kan någon ta mina katter?... och kan man hoppa över jul o käka pizza framför en skräckfilm istället?

Ni får ursäkta men jag är så trött på mina katter just nu så det finns inte. De är ju inte ute i onödan när det är trist väder, vilket betyder att dom ställer till ett helsike inne. De är ju utekatter. Vana vid att jaga saker klättra i träd och härja runt. Behovet av att härja försvinner ju dessvärre inte bara för att dom spenderar mer tid inomhus. Så:
Någon tycker det är kul att bajsa bredvid kattlådan. Nog för att en del sand hamnar bredvid lådorna men kom igen. Så korkade kan ni ju inte vara.
Någon annan anser att allt som hamnar på golvet i badrummet ska kissas på. Så har jag slängt klädesplagg på golvet stinker det snart kattkiss. Nytvättad badrumsmatta får tydligen inte heller ligga på golvet. Har tvättat sönder den där stackars mattan snart. Funderar på att dränka den i ättika och se om det hjälper.
Den där jakten på mat fortsätter inomhus. Man hittar sönderklösta förpackningar. Lämna nåt framme för att tina kan man glömma. Mat på spisen får man lägga i lådor snabbt, med lock på. De slänger saker på golvet. Ja de härjar.
Den fysiska aktiviteten finns fortfarande kvar. De springer runt, slänger saker överallt, bråkar med varandra osv.

Kort sagt. Någon som vill ha 3 steriliserade hankatter? De är jättetrevliga (på sommarhalvåret)


Nu har snart en månad utan Zaxon gått. Jag gråter fortfarande när jag tänker på honom, som nu. Jag kom iväg på KBT i måndags och grät från att jag satte mig ner vid bordet tills gruppen var slut. Kul för de andra deltagarna att se mig sitta med tårarna rinnandes liksom.
Varje kväll gråter jag då jag tänker på honom innan jag somnar. Jag saknar honom så förbannat jävla skitmycket. Jo jag har Pixie, men Zaxons plats är himla svår att fylla. Min första egna hund, så genomsnäll och superklok. Min klippa i livet. Pixie är mer min gosiga clown som är lite felkopplad i hjärnan. Inte den där trygga kompisen som förstår vad man känner innan man ens förstår det själv.

Tillvaron känns bara meningslös. Jag försöker fortsätta leva, dagarna rullar på, men glädjen finns inte. Det finns ingen tanke på vad morgondagen kan bjuda på. Ser ingen roligt framför mig. Bara grå dagar som ska genomlevas. Andas.

Så jul då. Jag skiter fullständigt i julen i år. Jag har lust att göra uppror och bara strunta i allting, förutom lussekatter. Strunta i julbord, strunta i familjegrejen, strunta i att låtsas vara lycklig. Tillåta mig bara få vara förtvivlad. Det kan jag förstås inte göra med hänsyn till familjen, de skulle ju bli ledsna. Men rent egoistiskt vill jag bara dra täcket över huvudet och få vara ifred.

Om en vecka utökas familjen tillfälligt av två ystra terriers. Vi ska vara hundvakt. Idag är Pixie inte jätteförtjust i de där två, men kanske blir de lite mer bundis av att spendera en vecka tillsammans? Jag får såklart sära på dom när jag inte är hemma, men annars tänkte jag väl försöka få alla att hålla ihop helt enkelt. Vi får väl se hur det går. Katterna kommer bli skeptiska så har jag tur kanske de vill vara ute mer.

Hepp, ännu en dag har rullat förbi.