Pixieångest

I morgon har en vecka gått sen min bästa vän fick somna in. Det går upp och ner. Jag gråter inte hela dagarna i alla fall. Jag har varit ute lite och det går att hålla ihop. Men jag är trasig. Inte duschat, inte kollat post, inte orkat bry mig om omvärlden, inte ombesiktat bilen.
I lördags skulle jag köra bil en bit. Det började med att jag körde ner en sån röd pinne som sitter i vägrenen. Jag stannade till i en parkeringsficka för att kolla en sak och körde rakt på pinnen som stod precis rakt framför bilen. Sen körde jag ett par mil och missade avfarten på motorvägen. Happ bara att fortsätta till nästa så jag kunde vända. När jag sen kommit av motorvägen på rätt ställe stannade jag vid en mack och insåg då att jag kört utan mina glasögon. Jag borde nog inte kört bil helt enkelt. Det blir sådär, jag är totalt ofokuserad, som i en bubbla, får overklighetskänslor.

Nu har jag börjat få ångestattacker också. Starkast är de knutna till att Pixie också ska ramla ihop. Just nu får hon alltså följa med överallt. Jag är oändligt tacksam över att jag var hemma när Zaxon ramlade ihop. Tänk om han fått ligga sådär i flera timmar?
Så jag vågar inte/vill inte lämna Pixie ensam. Livrädd för att hon ska bli sjuk när jag är borta så hon får plågas i flera timmar. Vet inte ens om jag vågar rida ut. Funderade på om jag skulle kunna ha henne i vagnen och köra, men kom ihåg att vagnen ju inte är körbar.
Jag vet att det är överdrivet, den logiska delen av hjärnan säger att det är överdrivet. Ångesten säger att dit jag går, dit går Pixie.

Pixie är inte så brydd över att brorsan är borta. Tror hon mest reagerar på att jag är ledsen. Hon har fått varit själv 2 gånger och båda gångerna har hon legat i soffan när jag kommit hem. Hon är lite vaktigare än innan, kanske känner att hon måste ta på sig hela ansvaret nu? Förut var de ju två som hjälptes åt.

Jag har pratat med min läkare så ska ändra lite i medicineringen just nu. Hon har skrivit ut lite ängestdämpande också. Jag orkade inte riktigt in till apoteket idag för att hämta ut det, så det blir morgondagens uppgift.

Men ja, saknaden är totalt och överväldigande. Har inte orkat plocka ur hans korg än. Det ligger några leverpastejburkar och nån matlåda där. Hans senaste byten. De får väl ligga där tills jag orkar se korgen tom helt enkelt.

Zaxon i hans korg, som egentligen är alldeles för liten och bara användes till att äta grejer i.