Zaxon är en klippa (ibland)

Jag var väldigt aktiv hundägare när Zaxon var yngre. Vi gick kurser, vi var med i träningsgrupper som samlades på fritiden och vi hade en del hundvänner som vi gjorde saker med. Jag slet mitt hår kan man säga. Han var en hund som lätt gick upp i stress, han hängde i kopplet, inkallning funkade väl sisådär. Men idag är han en klippa. Han lunkar med slakt koppel, han stressar inte upp sig i onödan och att ha honom lös är inga problem. När vi är på promenad och han är lös så håller han koll på mig, inte tvärtom. Stannar han så fortsätter jag bara framåt, han kommer ikapp. Går han före så stannar han och kikar var jag är och väntar in mig. Vänder jag håll så kommer han springandes. Jag behöver aldrig ropa på honom.

Pixie har jag inte alls varit lika ambitiös med. Energin har inte funnits där helt enkelt, men inte heller problemen. Hon har lärt sig så enormt mycket av Zaxon. Att vänta på varsågod innan man hoppar ur bilen tex. Idag på promenaden var båda lösa och Pixie har koll på mig och Zaxon. Hon springer fram till honom och kollar vad han gör, sen springer hon till mig och går bredvid mig en stund och sen till Zaxon igen. Hon drar inte ifrån någon av oss., När jag vände håll utan att säga nåt såg hon att Zaxon sprang till mig och då kommer hon också som en kanonkula. Så jag behöver aldrig ropa på henne heller. Hon går inte längre bort än Zaxon är.

Förstå vad jobbigt det hade varit om Zaxon hade varit en olydig buse och lärt Pixie det istället. Då hade man haft två hundar som flängt runt i kopplet. Två hundar som inte gått att ha lösa. Vad trist det hade varit!

Visst Zaxon är inte superduperlydig. Han lyssnar inte alltid och han snor gärna mat. Men det vardagliga funkar, som promenader, och det är viktigast. Pixie däremot är ju en virrhjärna så att träna lydnad med henne skulle nog ge mig gråa hår. Zaxon är ju en klok hund, riktigt smart. Pixie är..ehm.. förvirrad och överexhalterad. Så jag tackar Zaxon för all hjälp han ger.