Min mage mår fortfarande inte riktigt bra.. aja..
imorgon ska jag till ätstörningsenheten på uppföljningsträff.. Då får man la skämmas eftersom jag tappat greppet. Jag tror jag känner lite att jag står på kanten till nu eller aldrig. Ska jag göra det här ska det vara på riktigt och jag protesterar som en galen åsna. Det är ett stort steg att ta.
Äta 6 gånger om dagen.. godis på helgen. Jag får impulsäta max 2 gånger i veckan, resten ska vara planerat o ordentligt.
Och säger ni?
Tja de senaste 10 åren har jag ätit 1-3 gånger om dagen. Impulsätit hur mycket som helst.. bytt ut mat mot godis o bullar. Så en hel tisdag typ så kanske jag bara käkat bullar hela dagen. sen hetsätning på det. Jag har bantat sen 13-14-års åldern kanske så jag har mixtrat med maten sen dess. Jag känner inte hunger, o ibland blir jag fan aldrig mätt.
Det är vad jag ska kämpa med. Jag ska inte bara sluta äta godis typ.. Jag måste börja planera mitt ätande, jag måste börja äta överhuvudtaget, jag måste prioritera mitt ätande, jag måste lära mig impulskontroll... OCH kicka sockerbegäret.
Sen gärna bli mer aktiv också men det känns lätt ordnat i jämförelse.
Så ja..jag står på kanten.. jag måste ta klivet om jag någonsin ska må bättre. Men det är ett förjävla stort kliv. Impulskontroll, ångesthantering, planering, lägga bort hela synen på mat... Det är lite "kicking and screaming" över beslutet.. men vad är alternativet? Äta mig till döds? Bli sängbunden och eremit för min kropp äcklar alla? Jag kan inte bara fortsätta såhär.. det är inte ok som det är. Men det är ett så jävla tufft beslut att ta. Jag behöver ingen knuff i ryggen eller spark i röven.. Jag behöver folk att hålla i handen när jag halkar och vacklar.
Har du en hand till övers?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar