Så varför skriver jag det här? Jo för att jag är sjuk och mår illa. Jag har hulkat hela dagen och får då panik. Det värsta med fobin är att man gör ALLT för att inte kräkas, vilket bara förlänger lidandet. Om man bara kräks ut det som ska ut så brukar man ju må lite bättre sen, eller ja, folk säger det i alla fall. Jag vägrar kräkas. Går och småsmuttar på vatten, vandrar som sagt så det väl snart blir spår i parketten och hinkar, ja hinkar överallt OM jag skulle kräkas.
Jag pratade med en psykolog om det. Han pratade om olika behandlingsmetoder och ärligt talat lät ingen av dom så härlig så att det kändes värt det för att slippa fobin. En lite äldre form är att helt enkelt få medicin och framkalla kräkningar. Då ska man lära sig och inse att det inte är så farligt att kräkas ändå. Yeah right...
En annan var att titta på massa filmer med folk som kräks för att bli lite avtrubbad antar jag. Eh nej tack? Jag kan se skräck, kan se folk som blir till slamsor, äckliga inavlade troll som käkar människor, men en människor som kräks på film, det är vidrigt.
Jag får panik om folk kräks i min omgivning. När jag var sambo och han var sjuk så stirrade jag upp mig nåt enormt. Kunde inte vara hemma. Ljudet.. lukten.. fifan.
Djurkräks är inte lika äckligt dock. Det låter äckligt, men att torka upp det gör mig inget. Människokräks närmar jag mig inte.
Gud vilket mysigt inlägg det här blev. Men jag är sjuk, vad ska jag skriva? Jag vägrar kräkas. Hulkar och sväljer. Så jag antar jag får fortsätta med det. Kallsvetten rinner så jag är blöt på framsidan smalbenen t.o.m. Jag tror egentligen kampen mot att kräkas är värre än själva sjukdomen i sig. Sen vet jag egentligen inte om jag är sjuk som i sjuk. Läste på den där fluorgelen jag har till tandskenan att man kan bli rejält illamående om man sväljer för mycket. Kanske det som hänt? Det märks väl.
Till nåt annat, våren är på intåg! Hittade blommor i rabatten minsann. Nu blir det ljusare tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar