måndag 4 februari 2013

Finns onda barn eller är de missförstådda och trasiga?

Jag hoppade runt på youtube och fastnade i en dokumentär. Alla som känner mig vet att barn inte är min starka sida men jag måste erkänna att den här dokumentären gjorde så sjukt ont i hjärtat och tårarna flödade.

Den handlar om en liten flicka. En "ond" liten flicka. De har filmat henne i samtal, hon är väl runt 6-7 år kanske. Hon är söt som socker med klarblå ögon men ur hennes mun kommer rent hat. Hon berättar hur hon planerar att döda sin bror och sina adoptivföräldrar. Hon berättar hur hon plågar familjens djur och hur hon misshandlar sin bror. Då pratar vi inte syskonbråk utan misshandel på riktigt. Hon säger det rakt av som om hon pratat om vad hon gjort i skolan under dagen. Det är lätt att tappa bort all empati för det rena hat hon visar mot världen.

Men hon berättar också att hon från ett års ålder blivit utsatt för övergrepp av sin biologiska pappa. Hon berättar att det gjorde ont och hon blödde. Hon har begått övergrepp på sin bror genom att nypa, klämma och sparka hans kön. Hon pratar om vagina och penis, är det vanliga ord i den åldern?

Här ser vi produkten av en annan människas vidriga handlande. Vem vet, han kanske blev utsatt som barn men som vuxen bör man kunna ta ansvar för sina handlingar så det är inget försvar. Den här lilla tjejen kan inte knyta an till någon, hon litar inte på någon och hon vet inte hur man älskar någon. Hon är så trasig och det gör ont att se det.

Ännu värre är det när man börjar fundera på hur många barn som är i hennes situation nu idag, precis nu. Det är för enkelt att yngla av sig. Det känns så orättvist att det finns människor som kämpar för att kunna få ett barn, bra människor med kärlek i hjärtat och sen finns det monster som inte ens behöver anstränga sig. Hur blir de här barnen om de växer upp utan att synas för omvärlden? Om de aldrig får bearbeta sitt trauma och lära sig hantera sitt mående utan att bli våldsam?

Jag blir bara så ledsen. Människor ser sig själva som högre stående varelser men vi är mer primitiva och hänsynslösa än vilket djur som helst. Jag hoppas samhället, vi alla, tar mer ansvar för barnen där ute. Man måste våga anmäla, säga ifrån, om man tror att ett barn far illa. Nästa gång man pratar om en ond unge kanske man ska ta sig en funderare till varför det blivit så.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar