Jag jobbar ju på en kvinnodominerad arbetsplats, inom ett kvinnodominerat yrke, och på alla arbetsplatser har skitsnacket flödat och intrigerna varit massiva. Varför är det så?
Nu den här veckan blev jag målet för det och jag blev så jävla frustrerad. så storyn:
Förra veckan kastade jag mig, lite för impulsivt, iväg akut för att förhindra en situation som i förlängningen skulle ha lett till ett akut LVM. I kaoset glömde jag ringa en kollega på öppenvården och säga att jag fick hasta iväg. Vi har möte med vår personalgrupp varje vecka men nu var bara jag där pga av att de andra var på semester och 2 var sjuka. Jag tänkte inte på det helt enkelt eftersom vi är flera som brukar ses men nu var det bara vi 2 på plats. Hon blev sur förstås som fick komma till vårt kontor i onödan och höra att jag dragit iväg. Jag hade meddelat receptionen så hon behövde inte sitta och vänta iaf. Hon nådde mig på mobilen sen.
Jaha så fick jag en utskällning av min chef nu i veckan och fick höra att jag bara dragit iväg och inte gick att få tag på. Jag var helt försvunnen och chefen antog att jag var borta hela dagen. Eh nej.
1. receptionen visste var jag var och meddelade.
2. mobilen var med och påslagen och jag pratade med kollegan i mobilen så jag antar hon fick tag på mig.
3 jag var tillbaka innan lunch och sisådär 7 pers kan intyga att jag var med på gruppen efter lunch, däribland ställföreträdande chef.
Alltså sånt här gör mig så förbannad. Visst personen ifråga var väl irriterad och överdrev, men behöver vuxna personer ens gå till chefen, flera dagar efter det inträffade (för chefen hade semester den veckan) och skvallra och dessutom inte tala sanning? Och min närmsta chef då skälla direkt istället för att ta reda på hur det egentligen gick till. Varför kunde inte personen ifråga bara komma till mig och säga "dålig stil, jag blev irriterad över att komma hit i onödan" så hade jag bett om ursäkt för att jag totalt missat att ringa henne. Nej istället går hon till min chef, gör saken 10ggr värre än den var och jag får skit. Så jävla onödigt.
Det här stör mig verkligen med kärringar. Istället för att gå direkt till personen så ska man snacka en jävla massa skit bakom ryggen och få andra att framstå i sämre dager. Hur tror man att det ska förbättra situationen? Man får inte en förklaring, man får inte en ursäkt och folk mår bara dåligt. Som en kollega sa "på det här stället kan man inte lita på någon" och det stämmer verkligen. Ekonomihandläggarna fick på omvägar höra att någon ur socialnämnden klagat på dom. Varför kunde inte personen ringa den det gällde? Nu har dom liksom ingen aning, gäller det alla? Gäller det en viss dag? Hur kommer det sig att den som klagar känner så? Allt blir så fel.
Jag har aldrig jobbat på en mansdominerad arbetsplats men jag bara undrar. Är det lika mycket skitsnack där? Eller vågar man ta det ansikte mot ansikte? Som häromdagen, jag hittade av en slump att en kollega missat en grej. Så jag gick in till henne och bara sa att jag ramlade in på ärendet och såg att det var missat. Ja så kan hon ju göra nåt åt det direkt. Det blev ingen grej. Alla gör väl fel och målet måste väl vara att vi som enhet ska fungera bra? Men då fick jag höra att några andra absolut inte skulle gå in och säga sånt, av rädsla för att framstå som kritiska antar jag? Men varför? Ska felet ligga kvar då bara för att man inte vill stötta sig med folk? Alla gör fel, är väl bättre att rätta till direkt.
Åh är så trött på kärringar (nu snackar vi skitsnackande kvinnor av alla åldrar) som hellre pratar OM folk än MED folk. Man blir ju paranoid till slut.
Själv ska jag hamna i säng o läsa lite innan sovadags. imorron blire barnkalas.
Nattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar