Själafrid...och ägg.

 

Alltid när jag mår kasst är det djuren jag återvänder till. Att ligga med en katt i knät och lyssna till kurrandet får världen att stanna en stund. Det ger ett andrum i ångest, oro och ledsenhet. Att åka till stallet och andas in den välbekanta doften, lyssna på hästarnas rytmiska tuggande av hö, känna deras mjuka mule, det skildrar all ångest direkt. i det ögonblicket finns bara här och nu.  Att se in i Zaxons kloka ögon, att alltid mötas av oändlig kärlek och glädje, att kunna krama om honom och berätta om alla funderingar som flyger runt i hjärnan, det värmer mitt hjärta enormt. 

Jag kommer varje dag hem till kärlek. Jag möts av ett gäng katter som pratar och gosar. När ytterdörren öppnats rusar en galen hund fram och ylar av glädje. Inifrån vardagsrummet hörs marsvinens rop. Det startar så fort dörren öppnas. 

Vad möts andra människor av? Ett tyst och mörkt hus? 

Spelar ingen roll hur kass dag man haft, hur sunkig och ful man känner sig, hur jäkla nere man än är: hos djuren är jag alltid efterlängtad, alltid värd att möta upp redan vid bilen på uppfarten, jag genererar sån strålande glädje att det är svårt att inte känna sig varm i själen.

Hur överlever ni utan djur? Varför används inte djur oftare som terapi? Djur är balsam för vilken sårad själ som helst. 

Till nåt alldeles annat. Ägg! 

Jag har blivit bortskämd nu ett tag med ägg från Jennys snälla mamma. De har egna höns som får kokade makaroner, gröt, massa grönsaker, de får gå runt o picka på grejer och framförallt har de stor yta att röra sig på. Deras ägg är jättegoda, stora och fina, blir fasta och bra när man steker. Men jag har inte direkt tänkt på skillnaden mot affärsägg.

Nu är Jenny borta så jag fick ta och köpa ägg för första gången på säkert ett år eller nåt. Jag blev SÅ besviken! Jag köpte ändå ekologiska ägg från frigående höns men seriöst, skillnaden är ju enorm. Med Jennys mammas ägg får jag knappt plats med tre ägg i stekpannan samtidigt. Gulan är lagom gul, inte sådär skrikgul och äggen rasar inte sönder. De här var skitsmå, kan nog få plats 5 ägg i pannan, gulan är alldeles knallgul och äggen bara rasar sönder. De är liksom så... luftiga på nåt sätt. Jag visste inte att det var skillnad men herrej****r vilken skillnad det är. 

Så Jennys-mammas-ägg.... I miss U!

För övrigt är mina Pappa-odlade tomater som växer som idioter ute i rabatten godare än godis. Körsbärstomaterna är alldeles söta, mjuka och solvarma. Gudagott!

Så.. någon som vill bli självförsörjande kollektivhippie med mig? Vi odlar eget, har egna djur, pratar om kosmos och kärlek. Det vore väl fint?

Nu ska jag sova. Ja det är fredag, men fördelen med att bli gammal är att man får gå och lägga sig när man vill, även när det är fredag.

Gonatt!