Pratade med hästägaren idag och hon och dottern misstänker att Raffe fått övertaget lite. Som hon sa, man får inte låta honom veta hur stor och stark han är för då rår man inte på honom. Det stämmer nog, han är ju så sjukt stark. Jag har kanske slöat lite för att han är så rar liksom. Har haft honom lös o han har smitit iväg o sådär. Jag har inte brytt mig så mycket eftersom han bara gått till stallet.
Eller när han vänt så har jag vänt tillbaka honom och inte tänkt så mycket på det. Jag har nog varit för slapp helt enkelt. Låtit honom spela på att han är stor och söt och därmed kunnat smita undan lite. För han blir ju bara värre och värre. I början var han en ängel, men det gick över. Tror jag missbedömde honom och släppte på principerna liksom. Jag hade inte krav på att stå still utan nöjde mig med ok.
Så jag får väl börja om. Hästägaren och hennes dotter ska försöka komma ut i veckan och påminna honom om hur man uppför sig. de saker han gör med mig gör han aldrig med dom.. och det är klart, de har ju redan bestämt vem som bestämmer och han är trygg med dom. Mig testar han för fullt.
Nu när jag har ont ska jag nyttja tiden till att jobba från marken. O jag ska sluta vara så slapphänt och bli mer bestämd och konsekvent. Inte elak eller så, bara skippa "okej då"-attityden.
Så min plan är att vinna kampen om att stå still när man hoppar upp. Han står jättefint bredvid lastpallarna så länge som jag sitter på dom så han är inte rädd för dom. Så fort jag ställer mig upp så drar han. Så steg ett blir att få honom att stå still när jag står på lastpallarna och pallen jag sitter upp från. När jag inte ska hinna rida kan jag ju lägga en timme eller två på att bara vara mer envis än honom och vänta ut honom. Ska använda longerlina så drar han inte ner mig lika lätt.
Steg två blir att han ska stå still när jag suttit upp tills JAG säger att vi ska gå. Nu sitter man upp och han kastar sig iväg. Inte ok. Jag misstänker en del backande och kanske stegrande men det får jag ta.
Känns som att vi börjat varje ridtur med att han har kontrollen så inte konstigt att det blir tok. Sen får jag väl träna massa lydnad ute. Jobba med halter och förflyttningar. Kräva att han ska gå på ställen han tycker är otäckt eller onödigt.
Men hur i h-e ska jag hindra honom från att vända? Spelar ingen roll hur mycket jag än håller emot i tygeln, han bara lägger hela sin vikt och skuttar runt på bakbenen. Kan jag ens hindra honom? Ska jag ta över kontrollen genom att fortsätta snurra honom tills ja säger stopp? Vad tror ni? Nu har jag bara vänt tillbaka honom, vilket gått utan några problem. Backa gör han ibland också, fått tipset att bara vänta ut honom då så det blir planen.
Så det blir uteturer när jag har tid att krångla, övriga turer blir på ridbanan där det är krångelfritt. Man ska inte ge sig in i en kamp om man inte har tid/tålamod att kämpa på riktigt. Trenden ska brytas och Raffe ska inte behandlas som en liten gulleponny utan som den stora, tunga häst han faktiskt är. Vi ska jobba mer själva också eftersom han känns så otrygg när vi är ute ensamma. Han är ju mycket bättre i sällskap. Han är väl inte trygg med mig ännu och det får vi jobba på. Funderade på att bygga lite hinderbanor att leka med. Ni vet, gå över presenningar, under prassliga saker o sådär. Bygga lite samarbete och förtroende. Fler tips mottages gärna. Tänker inte skrika och slå och bli rabiat, bara vara tydlig med vad som är ok och inte och ställa högre krav. Man ska kunna stå still när man är 10 år, jag bestämmer när vi ska gå osv. Inget mer slappande. Så blir det nog bra. Ska kolla hur hästägaren och dottern gör och ta alla råd från dom också.
Så jag har hopp om framtiden. Tycker inte han är otäck eller så, bara löjlig och dum. Lite synd att jag inte kan hoppa upp och rida direkt så jag inte hinner bli rädd men vågar inte riskera nåt nu. Men kanske är det bra att jobba en tid från marken. Kan ju tömköra också. O köra om någon följer med.
Så ja det blir bra. Han är fortfaren en gullebulle o toksöt. Men han har lurat mig haha..så nu får vi köra på den mer konsekventa linjen och gosa massor när han är duktig.
Med mig är det varierande. Har sjukt, galet ont ibland o sen känns det mest som kraftig träningsvärk ibland.. o sen galet ont igen. Jag ger ifrån mig ofrivilliga små ljud när musklerna krampar av smärtan. Smärtstillande tar udden av det värsta men tar ju inte allt. Jag har ju rätt ont i hela kroppen också som vanligt när man ramlar av.
O igår fick jag den godaste pastan ever av fru stallägare. Hon är ju ett geni i köket! Jag tänkte åka o fixa pizza eller nåt men hon kastade ihop käk där på kvällen o det var gudagott! Tack tack!
O Virre fick leka lite jourhavande hästsårrådgivare då Polly blivit sparkad på benet och fått ett sår. Och jag måste säga att jag blev mäkta imponerad av herr och fru stallägare. Vi skulle lägga på spritomslag och jag kunde inte. Polly hoppade runt som en tok och jag kan inte gå in med kroppen liksom just nu. Men herr o fru stallägare tog tag i saken och fick på ett fint omslag på en smått rabiat häst. Mäkta imponerad som sagt! Både modigt och skickligt!
Ska åka till stallet om en stund o härja lite med Raffe. Närma oss lastpallarna tror jag. O kolla Pollys ben.
(Jenny; hon fick en spark på utsidan knät och är svullen men inte halt. De såg det hände så vi vet att det är en spark. Rådfrågade Virre och har lagt på spritomslag. Vi håller koll och kontaktar veterinär om det inte blir bättre eller blir sämre. Så du kan andas ut, inte oroa sig )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar