Idag är bara ingen bra dag. Jag har sån ångest, kämpar för att inte låta det gå över i panikångest och balanserar på gränsen. Andningen är oregelbunden, hjärtat dunkar i bröstet och jag vill bara att tiden ska gå. Eller allra helst hade jag velat ha något ångestdämpande så jag kunnat fungera hyfsat. Nu sätter jag på nåt hjärndött på Youtube och försöker sova bort dagen. Men hjärnan stänger inte av, tankarna mal.
Just nu handlar det om hur jäkla värdelös och dålig jag är. Jag gick ner 40 kilo..fattar ni..40 kilo! Sen gick jag upp 20 igen. Jag sitter fast i mitt ätstörda beteende igen och kommer inte loss. Jag har inte ens viljan att kämpa för att jag känner mig så jävla dålig. Jag äter godis eller dricker dricka typ varje dag. Jag motionerar inte för vikten gör det så jäkla tungt. Jag är inte dum i huvudet, jag vet ju att om jag bara drog ner på godis/läsk till lördagar tex skulle jag gå ner i vikt. Jag behöver inte göra något revolutionerande men jag orkar inte. Jag sitter hos folk och tar artigt En kaka när vi fikar. På vägen hem sen åker jag förbi macken och kastar i mig ett kakpaket.
Jag har vänner som säger att jo men de går ner även om de tar en kaka nästan varje dag. Jag kan inte ta En kaka, det är problemet. Jag blir triggad och äter ett helt paket. Eftersom man inte kan trycka i sig obegränsade mängder betyder det att jag äter kakor istället för mat på dåliga dagar. Bra..duktigt där. Så jäkla värdelöst.
Sen känner jag mig dålig för att jag inte motionerar. Nu har jag hamnat i att jag drar mig för att åka och rida för att det är fysiskt jobbigt. Står Eldas längst bort i hagen vill jag börja gråta och åka hem typ. Jag svettas, blir andfådd och skäms. Skäms för att jag är så fet och inte orkar någonting. Skäms för att jag svettas och är äcklig. Det är anledningen till att jag inte vill ha sällskap på promenader. Jag skäms över hur dålig min kondis är.
Det är så enkelt på pappret. Lägg av med godis och rör på dig mer. Enkelt va? Andra klarar det ju. De tar ett steg i taget och plötsligt springer de nästan en mil. Jag ger upp, orkar inte, hittar en miljon ursäkter och åker och köper en bulle istället. Jag har noll självkontroll och har nog bara gett upp. Erkänt mig besegrad av mig själv. Jag vill inte vara den här människan.
Så idag har ångesten tagit över totalt. Jag kommer inte iväg till stallet, orkar inte se folk, vill bara domna bort. Kämpar för att inte börja leta symptom på typ hjärtinfarkt eller blodproppar. Då släpps panikångesten fram och då hjälper bara akuten. Jag har varit här förr, men jag kämpar. Snarrt får jag sova, ta sömnmedicin och glömma den här dagen. Sen vakna i morgon med ett tappert uttryck i ansiktet, nej då allt är bra. Jag ska bara köpa glass på vägen hem så ordnar sig allt.
Stor kram till dig <3
SvaraRadera